Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Silfverstolpe, Axel Gabriel - 2. Silfverstolpe, Fredrik Samuel - 3. Silfverstolpe, Gustaf Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsskick, under hvilket vi sedan fortlefvat. Såväl genom
broschyrer som ledamotskap af konstitutionsutskottet
vid 1809, 1812 och 1815 års riksdagar, kämpade
han energiskt för sina upplysta och frisinnade
grundsatser, särskildt ådagaläggande en varm nitälskan
för tryckfriheten, om han ock 1812 fick se denna
utsättas för ett svårt hugg genom införandet af
den s. k. indragningsmakten, mot hvilken åtgärd
han ock reserverade sig. 1810 var han ledamot
af hemliga utskottet och 1810–16 kommitterad för
tryckfrihetens vård.
Med ärfd kärlek för vittra
idrotter, framträdde S. redan 1787 med Äreminne
öfver Birger Jarl, som erhöll Svenska akademiens
hedersomnämnande, och denna utmärkelse följdes
snart af tvenne akademiens stora pris, det ena för
ett Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture
d. ä. 1791 och det andra för Skaldebref till dem,
som söka ett odödligt namn 1792. 1801 utgaf han
i två delar en samling Skaldestycken. Såsom skald
var han bildad i den ännu härskande franska skolan,
utan att likväl vara en slafvisk anhängare af dess
konstregler. Hans diktion är flytande och vacker,
tankarna sunda, men den högre flykten, liflig fantasi,
känsla och originalitet saknas. Bland hans politiska
broschyrer må nämnas: Hvad synes allmänna oponionen
önska till en, om möjlig, förbättring af svenska
statsförfattningen? 1809, Försök till utveckling
af svenska regeringssättet 1812 m. fl. Äfven på
estetikens fält var S. verksam med sin penna. Hans
Försök till en afhandling om vitterhetens inflytelse
på allmänna förståndsodlingen finnes infördt i
Svenska akademiens handl. 1802. Under sina senare
lefnadsår vände han sin håg åt pedagogiken samt
författade och utgaf åtskilliga läro- och läseböcker,
särdeles i svenska språkets stafning. S., som afled
i Stockholm d. 5 sept. 1816, blef 1813 kammarherre
hos änkedrottningen och var ledamot af Vetenskaps-,
Vitterhets- och Musikaliska akademierna. Utan
motsägelse har han blifvit prisad som en fint bildad
man och en af nit om det allmännas bästa genomträngd
medborgare samt såsom i sällsynt grad i besittning
af privatmannens dygder.
Gift 1: 1794 med Hedvig Charlotta Brakel
och 2: 1808 med Anna Kristina Alm.
2. Silfverstolpe, Fredrik Samuel, diplomat,
konstnär, musiker.
Född i Stockholm d. 23 dec. 1769; den
föregåendes bror.
Efter att först hafva ägnat
sig åt konststudier dels vid Konstakademien,
dels under ledning af Desprez, blef S.
student i Uppsala och aflade där kansliexamen 1792,
hvarefter han 1793 ingick i Kabinettet för utrikes
brefväxlingen. Hans arbetsamhet och skicklighet
inom Kabinettet öppnade snart för honom vidsträcktare
verksamhetsfält, i det han efter att 1793 ha blifvit
befordrad till andre sekreterare, 1796 anställdes
såsom chargé d’affaires i Wien, hvarifrån han
återkallades 1802 för att i samma befattning afgå
till Madrid. Sedan var han åter någon tid anställd
som chargé d’affaires i Wien samt afgick 1806 i samma
egenskap till Petersburg, där han kvarstannade till 1807, då han
enligt egen önskan därifrån rappellerades. 1810
sände honom Carl XIII till hertig Kristian Fredrik
af Augustenburg, äldre broder till den kort förut
aflidne svenska tronföljaren Carl August, för att
underhandla med honom i anledning af planen att göra
honom till den sistnämndes efterträdare. Antydda
underhandlingar ledde emellertid ej till något
resultat. Förordnad 1813 till öfverintendent, innehade
han detta ämbete i tjugutre år eller till 1836. Han
var tillika preses i Konstakademien och föreståndare
för Kungliga museum. Det var företrädesvis vid de
båda sistnämnda institutionerna, hans intresse var
fästadt. I akademien, där förhållandena lämnade
mycket öfrigt att önska, så väl i fråga om ärendenas
behandling som lärareverksamheten, införde han ordning
och reda, och genom kronprinsens tillmötesgående blef
han i stånd att vidtaga åtskilliga anstalter till
undervisningens främjande. Han kom emellertid i en
ganska kinkig ställning på grund af de slitningar inom
det konstakademiska lägret, som framkallades genom
uppträdandet af den tidens »opponenter». Han förstod
emellertid att på ett både fyndigt och värdigt sätt
reda sig ur svårigheterna och hade efter ett par år
tillfredsställelsen att se söndringen och oppositionen
upphöra. Äfven såsom museets styresman visade han
sig väl vuxen sin uppgift och verkade kraftigt för
dess utveckling och ändamålsenliga anordnande. Död
i Stockholm d. 2 december 1851.
Till hans i flera
hänseenden ovanliga begåfning hörde äfven ett varmt
sinne för och stor insikt i musiken, däri Haydn,
Neukomm och Kraus voro hans älskningsförfattare. Under
sin vistelse i utlandet knöt han med dessa musikaliska
storheter en närmare personlig bekantskap och stod
med de två sistnämnda i en liflig brefväxling. Själf
komponerade han en mängd musikstycken, af hvilka dock
intet finnes tryckt. Bland de af S. utgifna arbeten
må här nämnas: Skaldestycken i fri öfversättning
2 del. 1829–32 samt Biographie af Kraus 1833. Liksom
bröderna deltog äfven S. i sin tids riksdagar och var
bl. a. 1809 ledamot af hemliga utskottet samt 1810
af konstitutionsutskottet.
Gift 1812 med Fredrika
Carolina Mannerheim, dotter af justitieombudsmannen
L. A. Mannerheim (se II: 124).
Han skref sig liksom brodern Silverstolpe.
3. Silfverstolpe, Gustaf Abraham,
skriftställare. Född i Stockholm d. 31 okt. 1772;
den föreg. broder.
Student i Uppsala 1790, blef
S. filosofie magister 1794 och förordnades 1797 till
politices docens. Kring B. Höijer, som vid denna tid
stod på höjden af popularitet i Uppsala, bildade
sig af yngre akademici ett politiskt-litterärt
sällskap, bekant under namn af »Juntan», i hvilket
S. var en af de verksammaste ledamöterna. Till
förbättrande af sin ekonomiska ställning upprättade
han 1794 i Stockholm en boklåda, efter dess
föreståndare kallad den Viborgska, och öppnade äfven
1796 en dylik i Uppsala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
