- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:534

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Stiernstedt, Carl Johan - 2. Stiernstedt, Samuel Peter - 3. Stiernstedt, August Vilhelm - Stiernstolpe, Jonas Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motstånd och befolkningen till patriotiska uppoffringar
lyckades han tillbakaslå general Fermor,
som i febr. 1742 framryckte från Karelen mot
Fredrikshamn, och rädda denna fästning. Han var äfven
bland dem som vid 1743 års riksdag arbetade för att få
dödsdomen öfver Lewenhaupt upphäfd, hvilket som bekant
icke lyckades. 1746 utnämnd till riksråd, blef S. 1748
en af de första serafimerriddarne. Död i Stockholm
d. 20 nov. 1753.

Gift 1: 1725 med Katarina Elisabet Ramsvärd
och 2:1731 med Jakobina Maria Meldercreutz.


2. Stiernstedt, Samuel Peter,
krigare. Född d. 26 sept. 1764; den förg. sonson.
Föräldrar: k. sekreteraren, friherre Lars Stiernstedt
och Gustaviana Johanna Appelbom.

Efter att 1782 ha beträdt den militära banan, gick S.
som fänrik vid lifgardet ut i finska kriget 1788 och
utmärkte sig vid flera tillfällen för tapperhet. Under
en träffning mot ryssarna vid Kymmeneälf räddade han
den unge fänriken Danckwardt Lillieström, som fallit
svårt sårad på slagfältet. Oaktadt den förföljande
fienden vände S. ensam tillbaka, tog den sårade på
sina axlar och förde honom i säkerhet. Under sista
krigsåret 1790 gjorde han med gardet, som embarkerat
på fyra galerer, landstigningar på tre särskilda
ställen. För sitt modiga uppförande vid dessa
landstigningar, och särskildt vid den sista, fick han
af Gustaf III mottaga den värja, denne själf bar. Vid
reträtten ur Viborgska viken d. 3 juli 1790 blef
galeren Uppsala, på hvilken S. befann sig, skjuten
i brand. S. bärgades väl af galeren Ekeblad men föll
jämte dess besättning i ryssarnas händer och fördes
först till Oranienbaum och sedan till Tver. Frigifven
efter freden, befordrades han till kapten, tog afsked
från gardet 1794, med tillåtelse att såsom major i
armén kvarstå, och ur armén 1803. Död i Stockholm
d. 25 maj 1825.

Under Gustaf III:s finska krig,
hvilket, hvad operationerna till lands beträffar,
just ej lämnade tillfälle till stora hjältedater,
var S. en bland de käckaste officerarna. Han var
därjämte en man af sällsynt heder och varmt afhållen
af sina kamrater.

Gift 1798 med friherrinnan Sofia Charlotta von Gedda.


3. Stiernstedt, August Vilhelm,
riksheraldiker, numismatiker. Född d. 14 dec. 1812;
den föreg. son.

I Uppsala, där S. blef student
1829, aflade han kansliexamen 1832 samt examen
för inträde i rättegångsverken 1833, hvarefter
han 1834 blef e. o. notarie i Svea
hofrätt samt e. o. kanslist i justitierevisions- och
ecklesiastikexpeditionerna, 1835 e. o. kanslist i
statskontoret och s. å. vice notarie i Svea hofrätt,
1836 kammarjunkare och s. å. led. af k. nedre
borgrätten. Under åren 1837–1839 biträdde han vid
domaregöromåls handläggning i Upplands mellersta
domsaga, tjänstgjorde vid 1840–41 årens riksdag såsom
kanslist hos ridderskapet och
adeln, blef 1849 kammarherre, 1852 ceremonimästare
vid k. maj:ts hof och 1855 rikshärold samt
riksheraldiker.

Såsom ledamot af riddersk. och
adeln bevistade han alla riksdagar 1844–66
samt var vid 1847–48 års riksdag ordförande
i expeditionsutskottet, 1850–51 ledamot af
statsutskottet, 1853–54 af konstitutionsutskottet
samt 1859–60 och 1865–66 i bankoutskottet. Med
de många resor, S. företog från 1843, upphörde
hans tjänstgöring i kansliet och ämbetsverken,
hvarefter han uteslutande ägnade sin tid åt
heraldiska och numismatiska studier. Utom
åtskilliga tidningsuppsatser af heraldiskt,
numismatiskt, historiskt och politiskt innehåll,
utgaf han från trycket Sveriges Ridderskaps och
Adels vapenbok
(1857–65), i färgtryck, afslutad
med grefliga och friherrliga vapnen, med därtill
hörande förord, register och tillägg (forts. för
de adliga ätterna af C. A. Klingspor); Blick på
Sveriges Mynt- och penningväsen under de senaste
300 åren
1859, Om kopparmyntningen i Sverige och
dess utländska besittningar
, belönad med Vitt.-,
hist.- och ant.-akad. stora pris 1857 (i Vitt.-,
hist.- och ant.-akad. Handl. 1863–64). Beskrifning
öfver Svenska kopparmynt och poletter
1871–72,
med »Tillägg» 1877, Om myntorter, myntmästare och
myntordningar i det nu varande Sverige
1871–75, Om
myntorter, myntmästare och myntordningar i Sveriges
fordna Östersjöprovinser och tyska eröfringar
1878,
I Göteborg slagna mynt 1878. Led. af Landtbruksakad.,
Fysiografiska sällskapet i Lund, m. fl. in- och
utländska sällskap. Död d. 20 sept. 1880.

Gift 1845 med friherrinnan Ulrika Maria Agnes
Liljencrantz
.


Stiernstolpe, Jonas Magnus,
skald. Född å Norrtorp i Stenqvista socken af Södermanland
d. 8 dec. 1777. Föräldrar: tullförvaltaren Per Fredrik
Stiernstolpe
och Ulrika Eleonora Silfverbrand.

Emedan föräldrarna voro medellösa, var det blott
med stora ansträngningar, S. kunde sluta
sin akademiska kurs och begynna sin
ämbetsmannabana. Efter i Uppsala aflagd kansliexamen
ingick han i Stockholm i krigsexpeditionen
samt försörjde sig med att ge lektioner i en
privatskola och öfversätta romaner. Befordrad
1808 först till kopist och sedermera till
kanslist i krigsexpeditionen, utnämndes han
1810 till protokollssekreterare och blef 1818
förste expeditionssekreterare och registrator
i samma expedition.

Död i Stockholm d. 17
sept. 1831. Redan under sina skolår visade S. en
afgjord håg för skaldekonsten. Såsom gymnasist i
Strängnäs öfverflyttade han ofta på svensk vers de
ställen af Virgilius, hvilka läraren tillsade honom
att öfversätta, och höll offentligen ett versifieradt
tal vid Gustaf IV Adolfs kröning 1797. I vitterhetens
tjänst var han ock sedan outtröttlig, hvaremot det
regelbundna ämbetsmannalifvet mindre öfverensstämde
med hans håg. Hans första skriftställareförsök,
Vilhelm, Komisk roman, som utkom 1801, röjde ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free