Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storckenfeldt, Carl Erik Gustaf Bleckert - Stralenberg, Filip Johan - Strahlenheim, Henning von - Strand, Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
realisera sina önskningar, kom han dock ett godt stycke på
vägen, och utan tvifvel torde S. mera än de flesta
hafva förtjänsten af den svenska rikstelefonens
glädjande utveckling.
Gift 1876 med Clara Emilia
Sofia Berlin, dotter af generaldirektören N. J. Berlin
(se I: 83).
Stralenberg, Filip Johan,
krigare, geografisk författare. Född i Stralsund 1676.
Föräldrar: landträntmästaren därstädes Kristian Tabbert
och Maria Eleonora Klinckow.
S. ingick 1694, efter slutade studier, i krigstjänst och
blef först volontär och därefter korporal vid öfverste
Makeleers regemente. Sedan han öfvergått till fortifikationen,
utnämndes han 1698 till löjtnant vid fortifikationen i
Wismar, befordrades 1701 till regementskvartermästare
vid Södermanlands regemente, blef 1703 kapten
och erhöll 1707 adelskap, då han utbytte sitt
fädernenamn mot Stralenberg. Under Carl XII:s
fälttåg utmärkte han sig för mycken skicklighet, i
synnerhet vid belägringen af Thorn och striderna vid
Frauenstadt, Holofzin och Pultava. Efter nederlaget
på det sistnämnda stället lyckades han rädda sig in
på turkiska området men upptäckte där, att hans yngre
bror ej var bland flyktingarna, hvarför han tog en båt
och rodde tillbaka öfver Dnieprströmmen, då han föll
i ryssarnas händer och fördes till Sibirien. Under
sin trettonåriga fångenskap därstädes genomreste
han landet i flera riktningar och utarbetade öfver
detsamma en geometrisk karta, som han lämnade i förvar
hos en köpman i Moskva. När denne kort därpå dog,
skickades kartan till tsar Peter, som befallde, att,
när S. infann sig att återfå sin karta, skulle han
inställas för kejsaren. Detta skedde, då tsaren jämte
uttryck af sin beundran för S:s skicklighet erbjöd
honom att gå i rysk tjänst och öfvertaga styrelsen af
ett landtmäterikontor, som då skulle inrättas. S.
afböjde likväl det lysande anbudet och återkom 1722
utarmad och sjuklig till Sverige, där han erhöll
öfverstlöjtnants titel, med samma kaptensindelning,
som han tillträdt aderton år förut. 1740 utnämndes
han till kommendant på Karlshamns fästning, blef
1746 major vid Södermanlands regemente, samt afled
på Fröllinge i Halland i september 1747. 1726
utgaf han från trycket: Vorbericht eines Werkes
von der grossen Tartarey und Sibirien mit Anhang
von Gross-Russland och 1730 sin föromnämnda karta
jämte Histor.-geographische Beschreibung vom Nord- und
Ostlichen Theil von Europa und Asia, ett verk,
som på sin tid väckte stor uppmärksamhet och länge
utgjorde hufvudkällan for geografernas beskrifningar
öfver denna del af jorden.
Ogift.
Strahlenheim,Henning von,
diplomat, riksgrefve. Född i Stockholm
1663. Föräldrar: assessorn i Wismarska tribunalet
Mikael Viett, adlad von Strahlenheim
och Margareta Hallen.
1691 ingick S. i kurfurstens af Pfalz
tjänst och utnämndes till kapten vid
ett dragonregemente. Sedan han
vidare erhållit öfverstlöjtnants titel och blifvit
befordrad till geheimekrigsråd, skickades han från
Kurpfalz såsom envoyé till Sverige, hvarpå
han inom kort gick i svensk tjänst. Af svenska
regeringen sändes han 1698 såsom minister
till Holstein-Gottorp samt blef följande
året regeringsråd och envoyé vid Hannoverska
och Zelleska hofven. Förflyttades därifrån ännu
s. å. till minister i Wien och upphöjdes af Carl
XII till svensk friherre. I Wien utnämndes han af
kejsaren 1706 till romersk riksgrefve, förlänades
med grefskapet Limburg samt erhöll titel af
riksöfverjägmästare, hvilka utmärkelser Carl XII likväl
nekade honom att mottaga. Det sistnämnda året råkade
han i en häftig tvist med kejserlige kammarherren
grefve Max Adam Zobor, en man med häftigt lynne och
mycket ogynnsamt stämd mot Carl XII. I ett sällskap,
där S. ansåg, att Zobor skymfat Carl, gaf S. honom en
örfil, men Carl fann sig ej tillfredsställd härmed,
utan fordrade belackarens utlämnande. Efter många
och långa protester af kejsaren skickades slutligen
Zobor till Carl, hvilken, så fort hans stolthet
i detta hänseende blifvit tillgodosedd, genast
försatte Zobor i frihet. När S. 1710 upphört att
vara svensk minister, utmanades han af Zobor men
undvek honom öfverallt, hvarför denne lät trycka
och kringsprida en berättelse om händelsen. 1710
förordnades S. till guvernör i Zweibrücken, blef
generalguvernör därstädes 1714 men afskedades 1718,
emedan han kommit i tvist med konung Stanislaus
och några förnäma polska herrar. Han inköpte då
ett gods Fohrbach i Lothringen och afled där d. 15
sept. 1731.
Gift 1: med Nicolea Katarina Veronica
von Stackelberg och 2: med Sofia Elisabet Kristina af
Vasaborg. Från första giftet härstammar friherrliga
ätten von Strahlenheim i Hannover och från det senare
grefliga ätten von Strahlheim-Vasaborg i Bajern.
Strand, Carl Johan,
ämbetsman, författare. Född
omkring 1728 i Lerbo socken af Södermanland, där
fadern Olof Olofsson Strand, gift med Maria
Elisabet Ört, var kyrkoherde.
Efter att en längre tid ha
tillhört Uppsala universitet såsom studerande, blef
S. filosofie magister därstädes 1752 och biträdde
därefter under den närmast följande tiden dåvarande
kyrkoherden, sedermera biskopen, J. Serenius,
vid utarbetandet af dennes engelska lexikon. Sedan
han 1758 ingått vid riks- och antikvitetsarkivet,
utnämndes han därstädes till kopist 1759, blef två
år senare kanslist, 1766 registrator, 1768 aktuarie
och slutligen 1773 riksarkivsekreterare och chef för
riksarkivet, invaldes 1786 till ledamot af Vitt.-,
hist.- och ant.-akad. samt afled i Stockholm d. 25
mars 1795.
S. var en man med omfattande kunskaper
och stor arbetsförmåga. Under sin första tjänstetid
i arkivet upprättade han diarier öfver arkivets
registratur för åren 1550–60, biträdde sedermera vid
inventeringen af riksarkivets akter samt fortsatte
von Stiernmans Polit. ekon. och komm.-samlingar. Han
uppträdde äfven anonymt som författare till åtskilliga
politiska ströskrifter, af hvilka den mest bekanta
torde vara Ämbetsmanna-öde i Sverige 1767;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
