- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:552

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömstierna, Olof - Stuart, Carl Magnus - 1. Sture, Svante Stensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1717 blef tillbakaslaget. 1719 sökte och erhöll han
afsked från sina militära befattningar, vid hvilket
tillfälle regeringen tillade honom fullmakt såsom
amiral. Död på sin gård Vensö i Bohuslän 1730.

Gift 1689 med Kristina Ström, rådmansdotter från
Marstrand och syster till Nils Thorvedsson Ström,
adlad Strömcrona (se ofvan).


Stuart, Carl Magnus,
fortifikationsofficer. Född
omkring 1650. Föräldrar: kammarherren David Stuart
och Britta Nilsdotter Lillieram.

Sin berömliga bana började S. vid aderton års ålder som
simpel båtsman men öfvergaf snart sjöyrket och ingick
såsom pikenerare vid konungens af England garde. Efter
tvenne väl använda läroår i London återvände han 1671
öfver Holland till Sverige och erhöll till en början
anställning vid Carl XI:s hof såsom hofjunkare. För
sina kunskaper och sin skicklighet i ritkonsten
upptogs han i Dahlbergs skola och utnämndes till
löjtnant vid fortifikationen 1675 samt till kapten
året därefter. Snart blef han en af Dahlbergs
pålitligaste medhjälpare och en mängd viktiga
förrättningar anförtroddes åt honom. Bland annat
var han vid Karlskronas anläggning och befästande
den egentliga verkställaren, ehuru under Dahlbergs
och Wachtmeisters öfverinseende. Befordrad 1682
till generalkvartermästarelöjtnant, anträdde han
1685 en utrikes resa för fortifikationsstudier och
bevistade därunder någon tid fälttåget i Ungarn mot
turkarna. Hemkommen 1687, erhöll han förtroendet att
undervisa den unge prins Carl, sedermera Carl XII,
i fortifikationsväsendet, hvarjämte han tillika
tjänstgjorde såsom prinsens kammarherre. Sedan han
1697 blifvit befordrad till generalkvartermästare,
iståndsatte han lika skickligt som skyndsamt
fästningsverken i gränsprovinserna Pommern,
Bremen, Karelen, Ingermanland och Livland, samt
erhöll af Carl XII år 1700 det viktiga uppdraget
att leda landstigningen på Själland. Under sina
rekognosceringar och förberedelser härtill sårades
han af ett skott från ett batteri på Humlebæk,
men fortsatte att, sittande i sin slup, anvisa de
ställen på kusten, där de ankommande svenska skeppen
borde landa. Först när landstigningen försiggått,
begaf han sig till Malmö för att vårda sin blessyr
och uppgjorde här en plan för Köpenhamns belägring,
hvilken dock visade sig öfverflödig, enär freden
kort därpå mellankom. Under det följande året ledde
han den ärorika öfvergången af Düna och indelade
senare på året svenska arméns vinterkvarter i
Kurland. Då hans vacklande hälsa ej tillät honom
att längre följa konungen, kvarlämnades han 1702
såsom guvernör i Kurland, där han på föga mer än ett
år omskapade förvaltningen. Efter att allt ifrån
1700 ha varit generalmajor, befordrades han 1703
till generallöjtnant och upphöjdes till friherre
samt mottog efter den då nyss aflidne Dahlberg
högsta styrelsen öfver fortifikationen såsom dess
direktör. För att söka förbättring för sin allt mer
försvagade hälsa begaf
han sig 1704 till baden i Aachen, där han likväl
ej lyckades vinna ändamålet med sin resa. Efter ett
års vistelse i Bremen återkom han till Sverige och
afled i Stockholm d. 6 dec. 1705.

Gift 1688 med Margareta Funck.


Sture.
Detta namn har burits af åtskilliga ätter, af
hvilka dock blott två nått historisk berömmelse. Af
dessa förde den äldre, hvilken riksföreståndaren Sten
Sture, d. ä., tillhörde och som med honom utslocknade,
tre sjöblad i vapnet. Den yngre Stureätten uppstod
därigenom att riddaren och sedermera riksrådet Nils
Bosson Natt och Dag
, död 1494, upptog Sturenamnet
efter sin morfader, den i vitaliebrödernas annaler
ryktbare Sven Nilsson Sture. Nils Bossons son och
sonson voro de båda riksföreståndarna Svante Sture
och Sten Sture d. y. Ätten, som 1561 erhöll greflig
värdighet, utdog å svärdssidan 1616.


1. Sture, Svante Stensson,
riksråd. Född på Stockholms slott d. 1 maj 1517.
Föräldrar: riksföreståndaren Sten Sture d. y.
och Kristina Nilsdotter Gyllenstierna.

När modern, efter Stockholms öfverlämnande till Kristian
Tyrann, bortfördes till Danmark, fick den treårige sonen
dela hennes fängelse, först i Blå tornet i Köpenhamn
och sedan på Kallundborgs slott. Vid sexton års
ålder skickades S. af Gustaf I att vid främmande hof
inhämta sin tids högre ridderliga bildning. Härunder
blef han tillfångatagen af lübeckarna, för att
nyttjas som medel för frambringande af ett uppror i
Sverige. Dels med lockelser, dels med pock försökte
de förmå honom att höja upprorsfanan mot Gustaf, men
alla försök strandade mot Stures trohet. Återkommen
till Sverige 1537, efter att i tvenne år ha varit
kvarhållen i Lübeck, fann han sin ungdoms trolofvade,
Margareta Leijonhufvud, förmäld med konung Gustaf
och gifte sig året därefter, 1538, med hennes syster,
den sedermera under benämningen »Kung Märta» bekanta
Märta Eriksdotter Leijonhufvud. Han hade strax efter
sin hemkomst blifvit förordnad till höfvitsman
på Stegeborgs slott med dess län, och fick härmed
förena Söderköpings stad. Ännu en gång, ehuru lika
fåfängt som förut, lockades han med furstenamn och
konungakrona. Under Smålandsupproret skref Nils Dacke
till honom från Växiö: »Att menige man i Småland ville
till honom utgöra sina årliga skatter och utskylder,
om han ville vara deras herre och höfvitsman, hållande
dem vid rätt och lag och sedvänjor, såsom hans fader
förr gjorde.» Härpå svarade S., »att bonden bör köra
sin plog, men ej utbjuda konungakronor» och skickade
så brefvet till konung Gustaf.

På grund af sin
orubbligt visade trohet förordnades han 1543 till
höfvitsman öfver Leckö slott och län, utnämndes
1544 till riksråd och kallades 1559 till konungens
sekrete råd samt lagman öfver Småland. I början af
Erik XIV:s regering stod S. i synnerlig nåd hos denne
konung, utnämndes 1560 till riksmarskalk och blef vid
kröningen 1561 grefve af Västervik och Stegeholm och
friherre till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free