- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:560

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suell, Frans - Sundberg, Anton Niklas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

företag. Under Carl XII:s krig hade Malmö sjunkit så
djupt, att själfva frihetstiden med sin allvarliga
sträfvan för landets förkofran ej förmådde draga
upp den gamla handelsstaden ur dess maktlöshet. S.,
som länge insett, att en ordentlig hamn vore första
villkoret för Malmö bestånd såsom handelsplats, satte
sig i spetsen för en hamnanläggning, hvilken, påbörjad
1775, fullbordades fyra år därefter. Han fortfor
sedan under hela sin lefnad att vara hamndirektionens
verksamme ordförande. På sin tid stadens förste
skeppsredare, ifrade han naturligtvis i första rummet
för handeln, men sysselsatte sig äfven med åtskilliga
industriella anläggningar, utvidgade betydligt den
tobaksfabrik, han ärft efter fadern, inrättade en
klädesfabrik, införskref kard- och spinnmaskiner och
uppgjorde, med stöd af sina matematiska kunskaper,
själf förträffliga ritningar till sina fabriker. Äfven
bergshandteringen och jordbruket ägnade denne
klarseende man sina omsorger samt var en af de
förste i Sverige, som införde cirkulationsbruket
i landthushållningen. Hans förtjänster vunno
också både allmänt och enskildt erkännande. Sålunda
utsågs han af Malmö diskontbolag till verkets förste
direktör och af Malmö hushållningssällskap vid dess
stiftelse till vice ordförande. Af konungen erhöll
han titel af kommerseråd. Den 15 nov. 1817 afled
S. i Malmö, sedan han några veckor förut blifvit lagd
på dödsbädden af sorg öfver Malmö diskonts fall och
de finansiella olyckor, som därigenom drabbade hans
födelsestad. Hans tacksamma medborgare beslöto genast
efter hans frånfälle »att uppresa ett monument för att
åt eftervärlden bevara minnet af hans förtjänstfulla
namn». Men förslaget mötte då så oöfvervinneliga
hinder, att först tjugufem år efter hans död Malmö
stad kunde uppvisa en honom värdig minnesvård.

Gift 1774 med Anna Katarina of Trolle.


Sundberg, Anton Niklas,
ärkebiskop. Född i Uddevalla
d. 27 maj 1818. Föräldrar: hattmakaremästaren Sven
Sundberg
och Sara Katarina Lund.

Vid aderton års ålder student i Uppsala, promoverades
S. därstädes till filosofie doktor med första hedersrummet
1842 samt blef 1845 teologie kandidat och docent i
teologiska fakulteten. Prästvigd s. å., utnämndes han
1849 till teologie adjunkt vid Lunds universitet med
Kärrstorps och Glostorps pastorat som prebende samt
befordrades, sedan han 1849–50 förestått professuren
i kyrkohistoria och dogmatik och 1850–51 gjort
en vetenskaplig resa genom Tyskland, Frankrike och
England, till professor i dogmatik och moralteologi
vid Lunds universitet 1852, hvarjämte han samtidigt
undfick fullmakt såsom kyrkoherde i Hellestads, Dalby
och Bonderups prebendepastorat. 1861 utnämndes han
till förste teologie professor och domprost i Lund,
kallades och utnämndes 1864 till biskop i Karlstad,
samt befordrades, efter att ha innehaft första
förslagsrummet, till ärkebiskop och prokansler
för universitetet i Uppsala i nov. 1870.

Såsom vald riksdagsfullmäktig af Lunds stift, bevistade
han 1859–60 och 1862–63 årens riksdagar samt intog
såsom biskop i Karlstad en själfskrifven plats
i prästeståndet vid den sista ståndsriksdagen
1865–66. Han var ledamot af lagutskottet vid
den första, af konstitutionsutskottet vid den
andra och af statsutskottet vid den tredje
af dessa tre riksdagar. Såväl hans motstånd
mot representationsförslaget som de mot vidgad
religionsfrihet fientliga åsikter, för hvilka han både
i riksdagen och i den af honom jämte E. G. Bring och
V. Flensburg 1855–64 utgifna Svensk Kyrkotidning
gjort sig känd, gjorde hans utnämning 1867 till
den förste talman i riksdagens Andra kammare allt
annat än välkommen å den frisinnade sidan. Men då
han 1872 afgick från posten, liksom från riksdagen,
erhöll han från alla håll erkännande att han med
oväld och skicklighet, om ock understundom med
kraftiga interjektioner till de kringstående öfver
mindre lyckliga talare, handhaft klubban. Han
var sedermera ledamot af Första kammaren för
Göteborgs och Bohuslän från och med 1877 till och
med 1892 års lagtima riksdag. Äfven här fungerade
han som talman 1878–80 och var vid återstående
riksdagar placerad i talmanskonferensen. Hans
verksamhet gick alltjämt i utprägladt konservativ
riktning. Utvidgad politisk rösträtt var honom
en styggelse, men till protektionismen lånade
han ett villigt öra. När denna riktning genom
händelsernas slump beredde sig att fatta statens
roder, sköts S. som dess utåt mest betydande man
fram som kandidat till statsministerposten, men han
besvarade nekande af k. m:t framställdt anbud,
liksom han 1870 och 1871 afböjt inviter att
mottaga ecklesiastikministerposten. Själfskrifven
led. af kyrkomötet från 1868, förde han ordet
vid dem alla från 1873 till och med 1893, med
om möjligt ännu större kraft och säkerhet än vid
riksdagen. S. var nämligen i hela sitt uppträdande
en gammaldags kyrkofurste, myndig och härsklysten,
men intrycket mildrades i icke oväsentlig grad af
hans manliga och hurtiga väsende, fritt från allt
hycklande fromleri. Med säker och ordnande hand
ingrep han i stiftsstyrelsen, var en vaken eforus
öfver stiftets lärda skolor samt varmt intresserad
för universitetets lif och sträfvanden. I åtskilliga
kommittéer, bl. a. för kyrkolagens omarbetande
1869–73 och för granskning af universitetsstatuterna
1874 var han ordförande. Promotor vid jubelfesten
1877, utgaf han till densamma en teckning af sin
företrädare Jakob Ulfssons lif och verksamhet.

Teol. doktor 1860 och juris hedersdoktor i
Köpenhamn 1879, kallades S. till ledamot af en mängd
akademier och samfund, såsom Svenska akad. 1874 och
Vetenskapsakad. 1877. Serafimerriddare blef han
1873.

Förutom akademiska disputationer, strödda
predikningar m. m. har S. utom den ofvannämnda
minnesteckningen 1874 utgifvit: Om två af vår tids
farligheter: Moral utan religion och religion utan
moral
. Död i Uppsala d. 2 febr. 1900.

Gift 1856 med Klara Kristina Charlotta Koch.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 14:11:22 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free