Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Sundevall, Carl Jakob - 2. Sundevall, Fredrik Emil - Sundvall, Carl Fredrik - Svab, Anton von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdelningen för vertebrerade djur. På egen
bekostnad företog han sedan flere vetenskapliga
resor till Tyskland, Frankrike, Holland och
England, erhöll 1871, vid fyllda sjuttio år,
afsked från intendentsbefattningen samt mottog
vid 1874 års promotion i Lund jubelkransen.
Led. af Vet.-akad., Landtbruksakad., Vet.-societ. i
Uppsala, Fysiografiska sällskapet i Lund, Vet.- o.
vitt-samhället, Vet.-akad. i Moskva etc. Död i
Stockholm d. 2 febr. 1875.
Såsom intendent vid
riksmuseum skapade han en i systematiskt hänseende
med särskild omsorg vald och på det ändamålsenligaste
ordnad vertebratsamling. Såsom grundlig forskare,
särdeles i de vertebrerade djurklassernas historia,
intager han ett mycket högt rum bland samtida
lärde. Af hans talrika skrifter kunna vi här
endast nämna några få, såsom: Lärobok i Zoologien
1835, hvilken länge användes vid våra läroverk,
Handatlas till lärobok i zoologien 1843, Methodisk
öfversigt af idislande djur, Linnés Pecora
1844–45, i Vet.-akad. handl., Årberättelse om framsteg i
zoologi och etnografi under alla åren 1836–1848,
Svenska foglarne, 22 h. 1856–71, Conspectus avium
picinarum 1866, Methodi naturalis avium
disponendarum tentamen 1872–73. S:s betydelsefullaste
arbeten tillhöra ornitologien. Han har dessutom skrifvit en
mängd uppsatser i Vet.-akad. handl., i Öfvers. af
Vet.-akad. förhandl. samt flere andra tidskrifter.
Ogift.
2. Sundevall, Fredrik Emil,
anatom. Född på Högestad i Skåne d. 19 juli 1811;
den föregåendes bror.
Sedan S. aflagt studentexamen i Lund 1824,
var han någon tid, 1825–28, anställd på apotek,
men återvände till universitetet, där han aflade
med. kandidat examen 1837, med. lic.-examen
1839 och blef 1840 kirurgie magister. Ett par
år senare företog han en vetenskaplig resa till
utlandet, uppehöll sig 1842–43 i Paris, Wien
och Berlin för anatomiska och kirurgiska studier
och erhöll, sedan han disputerat pro gradu medico,
medicine doktorsdiplom 1844. Redan under sin studietid
hade han förestått prosektorstjänsten vid Karolinska
institutet och bestred 1840–41 anatomiska professuren
därstädes. 1846 utnämndes han till professor i
anatomi, fysiologi och medicinallagfarenhet vid
universitetet i Uppsala, från hvilken befattning
han erhöll afsked 1877. Död d. 31 juli 1881.
Utom akademiska disputationer och program,
har S. författat en mängd uppsatser i samtida
vetenskapliga tidskrifter, såsom: Hygiea, Uppsala
läkarefören. förhandlingar, Svenska läkaresällskapets
årsber., Landtbruksakad. handl. m. m.
Gift 1848 med Anna Charlotta Christina Grapengiesser.
Sundvall, Carl Fredrik,
arkitekt. Född i Karlskrona
d. 10 aug. 1754. Föräldrar: justitiarien vid
amiralitetet Alexander Sundvall och Johanna
Adelcrantz, syster till öfverintendenten
C. F. Adelcrantz.
Redan 1767 inskrefs S. vid
kadettskolan i Karlskrona men måste på grund af
medellöshet lämna densamma 1770, då han upptogs af
sin ofvannämnda morbror i Stockholm, under
hvars ledning han utbildade sina anlag för mekanik
och arkitektur. 1772 erhöll han anställning vid
fortifikationen som volontär, beordrades
1773 att deltaga i de i Södertälje pågående
undersökningarna om möjligheten att öppna en kanal
mellan Mälaren och Saltsjön och förordnades
1774 till konduktör vid fortifikationen, där han
1780 förordnades till löjtnant. Följande år företog
han med offentligt understöd en studieresa till
Paris, Florens och Rom, hvarifrån han först
1791 återkom. Redan 1787 kallad till ledamot
af Målare- och bildhuggareakademien, blef han
1792 nämnd till hofintendent och 1817 ledamot
af Vetenskapsakad. samt afled ogift i Stockholm
d. 24 aug. 1831.
S. har uppgjort ritningar och
förslag till byggnader, orneringar af rum
m. m., till ett högst betydande antal, hvilka
dock till allra största delen ej blefvo satta till
utförande. Bland dessa må nämnas Stjärnsunds slott i
Nerike och Carolina Rediviva (universitetsbiblioteket
i Uppsala), hvilken senare byggnad dock vid utförandet
(1819–26) så afknappades, att S. icke ville kännas
vid densamma. Hans arbeten utmärka sig i
allmänhet för »en korrekt, klar och värdig, om ock
en smula kall stil». I Vetenskapsakad. handlingar
för 1821 inrymmes en afhandling af honom Om nyttan
af den antika stilen i byggnadskonst.
Svab, Anton von,
bergsvetenskapsman. Född på
Näfverberg nära Falun d. 27 juli 1702. Föräldrar:
bokhållaren vid Falu kopparkontor Anton Swab och
Kristina Arrhusia.
Sedan S. vid universitetet
i Uppsala tillägnat sig en grundlig humanistisk
bildning samt aflagt bergsexamen, inskrefs han
1723 såsom auskultant i Bergskollegium. Han företog
därefter resor i Sverige, Norge och Finland för
att taga kännedom om bergverken och lära känna de
olika smältningsmetoderna, hvarpå han 1730 anträdde
en längre resa till England, Frankrike, Tyskland,
Böhmen, Ungern och Italien. Längst uppehöll han
sig i Sachsen, där han under den lärde Henckel
studerade kemi och inhämtade den teoretiska delen af
bergshandteringen. Vid sin återkomst till Sverige 1736
förordnades han till bergmästare i Skåne, Halland,
Blekinge och Bohuslän, och på den korta tiden af
halftannat år bragte S. de af honom upptäckta
stenkolsfyndigheterna nära Helsingborg i gång och
iståndsatte äfven guldfyndigheterna vid Ädelfors i
Småland, som han likaledes upptäckt. För att undslippa
alla juridiska bestyr, som voro förenade med den
tidens bergsdomstolar, sökte han 1741 afsked från
bergmästarebefattningen och förordnades i stället
1748 till assessor i Bergskollegium, hvarefter han
1757 utnämndes till bergsråd. Året förut hade han
blifvit anställd såsom öfverdirektör vid det af
ständerna inrättade »kontrollverket öfver guld-,
silfver- och tennarbetens rätta och lagliga halt»,
med säte och stämma i kommerskollegium för alla till
kontrollverket hörande ärenden. Bergsvetenskapen
förblef dock alltid hans hufvudsakliga forskningsfält,
och han hade häri särdeles djupa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
