- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:684

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Wallander, Josef Wilhelm - 2. Wallander, Alf - Walldén - 1. Walldén, Jonas Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blefvo bestämmande för hans
konstnärsriktning. Emellertid önskade W. se sig om i
världen och begaf sig 1853 till Düsseldorf, gjorde
därefter flitiga studier i Kleinbrehmen i Westfalen
samt uppehöll sig i Frankrike och Italien till 1856,
då han återvände till Düsseldorf. Under tiden hade
han blifvit kallad till agré af konstakademien 1857
och till ledamot 1859. Efter sin återkomst till
Sverige, 1862, förordnades han till vice professor
vid akademien 1866 och till ordinarie professor
1867, från hvilken befattning han erhöll afsked
med pension d. 15 maj 1886. Död d. 6 febr. 1888 i
Stockholm.

W. har bl. a. målat: Vingåkersflickor,
Bröllopsdans i Österåker, Söndagsmorgon på Siljan,
Österåkersbröllop, Möte vid grinden, Spinngille
i Delsbo
, de i färgtryck återgifna genrebilderna
Svenska folket sådant det ännu lefver vid älfvar,
på berg och i Dalom
, Bellmanstaflorna: Konserten
på Tre byttor, Movitz i klämma, »Mollberg höll
flaskan», »Ulla vid toaletten», Käraste bröder,
systrar och vänner
, o. s. v. »Hvad W. än målar, så
är det den raska skisseringen, den improviserade
framställningen i bild af en anekdot eller en
situation, som utgör det hufvudsakliga i täflan.

Han är vida mer hågad för att skämta än för att uttrycka
en idyllisk eller elegisk stämning. Han är vida mer
novellist än målare, hans motiv, tanken i taflan är
förmer än taflan själf.

I Bellmanstaflorna liksom i
bondelifsbilderna håller W. sig på ytan – en gladlynt
berättare, hvilkens trefliga och älskvärda väsen
förskaffar honom vänner, hvart han kommer.»

Ogift.


2. Wallander, Alf,
genremålare, keramiker, konstindustriel mönsterritare; den
föreg. brorson. Född i Stockholm d. 11 okt. 1862.
Föräldrar: byggmästaren Adolf Wallander och
Hildegard Sofia Blom.

W. studerade först 1877–78
vid slöjdskolan och därpå 1879–85 vid
konstakademien, då han med stipendium reste till
Paris. Oljemålningen Julottan, hans första större
arbete, såldes till museet i Minneapolis vid
konstutställningen därstädes 1886. Tre år senare
erhöll han å salongen 1889 mention honorable för
oljemålningen En rolig visa, utmärkt med samma
belöning på utställningen i Berlin 1891. W. erhöll
äfven å världsutställningen i Paris 1889 en 1:a
medalj för pastellen Tiggargubbe, som inköptes
af Pontus Fürstenberg. Nationalmuseum köpte 1889
pastellen En positivspelare och Göteborgs museum
pastellen På heden. W. exponerade som led. af
konstnärsförbundet på dess utställningar till och
med 1888, hade 1890 jämte prins Eugen, O. Björck
och Liljefors en separatutställning och 1891 en
ensam utställning. 1892 exponerade han å Svenska
konstnärernas utställning pastellen Fogelhandlare,
som inköptes af Nationalmuseum. Han är äfven
illustratör och etsare. W. har som målare varit de
djärfva försökens man. »Han skildrar med förkärlek
fattigt folk, gifver med lugn humor, med raskhet i
iakttagelsen och en godmodig tvärsäkerhet
i karaktärsskizzeringen porträtt af gubbar och
gummor från gatan, från salutorgen och krogen.
– Han gifver motivets karaktär eller åtminstone dess
pittoreska yta i få drag, med skärpa och raskhet, med
skicklighet och stark effekt.»

W. insåg emellertid,
»att konstnärligt öga och energiskt arbete ha en stor
uppgift att fylla äfven eller kanske främst på det
konstindustriella området». Sedan 1894 har han ägnat
sig åt keramiken och är sedan 1896 artistisk ledare
vid Rörstrands porslinsfabrik. De af honom utförda
dekorativa vaserna, faten o. s. v. i skiftande
färger med växt-, figur- och djurmotiv i relief
präglas af stark fantasi och äro mönster i sitt
slag. Den keramiska uppblomstringen i konstnärligt
hänseende i Sverige förskrifver sig till stor
del från W. Han är vidare konstnärlig ledare af
aktiebolaget Svensk konstslöjdutställning – Giöbels
– och har här komponerat en mängd möbler i mahogny,
björk o. s. v. alla lika enkelt vackra i formen som
praktiska, kartonger till gobeliner (Gullfasaner,
Tre svanor) och annat. På den moderna svenska
konstindustriens område har W. varit en banbrytande
kraft.

Gift 1886 med sin kusin Gerda Charlotta
Wallander
, som 1879–84 var elev vid konstakademien
och utfört landskapsmålningar.


Walldén.
Äldste kände stamfadern, sannolikt född i slutet af 1600-talet,
var soldat vid Hälsinge regemente och bosatt i
Vallsta by af Arbrå socken. Efter denna ort antogs
namnet Walldén af hans sonson, Abraham, född 1764,
död 1837 som kyrkoherde i Arbrå.


1. Walldén, Jonas Adolf,
publicist. Född i Arbrå
socken i Hälsingland d. 3 jan. 1807. Föräldrar:
kyrkoherden i Arbrå Abraham Walldén och Gundla
Kristina Astner
.

W. intogs vid åtta års ålder
i Gäfle trivialskola, flyttades därifrån till
katedralskolan i Uppsala, där han slutade
1821, ocn kom sedermera på ett handelskontor
i Gäfle. Kort därefter uppsatte hans två äldre
bröder tidningen Stockholms Dagblad, i hvilket
företag W. ingick som biträde 1826, och blef han,
efter sin bror Anders Reinholds död, 1834, ägare
af hälften i tidningen. Från nämnda år ombesörjde
han ensam utgifningen af Dagbladet, af hvilket
han, sedan han utlöst den andra broderns änka,
blef ensam innehafvare. 1848–50 förlade han äfven
den i Stockholm utkommande tidningen Aftonposten,
inköpte 1858 det gamla Cronhielmska godset Hakunge
i Stockholms län, där han verkställde betydliga
jordförbättrings-, byggnads- och försköningsarbeten,
öfverlämnade 1869 ledningen af Dagbladet åt sin son
(se W. 2) och afled i Stockholm d. 12 febr. 1872.

Utan att själf vara publicist i detta ords egentliga
betydelse, hade W. en klar blick för en tidnings
kraf och upparbetade sitt tidningsföretag till
en vinstgifvande affär, som dock höll sig inom
ett alltför exklusivt område, för att tidningen
skulle kunna utöfva något egentligen politiskt
inflytande. Det var först sedan Dagbladet öfvergått i
andra händer, som det blef ett organ af själfständig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:56:06 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free