redaktör. 1866--73 vistades W. som tidningskorrespondent mest i Paris och Rom, var därefter åter bosatt i Stockholm och 1884--86 i Finland, hvarunder han i »Finsk tidskrift» offentliggjorde den förträffliga artikelserien »Sederomanen i Ryssland», samt 1887 i Paris. På hemvägen därifrån afled W. i Köpenhamn d. 7 nov. 1887, ogift. 1877 framlade han ett stort intressant förslag till ordnande och ombyggandet af Helgeandsholmen i Stockholm. Ett litet lustspel af W., En repetition på Tillfället gör tjufven uppfördes på Nya teatern 1882. En dramatisk skiss af honom, Holgaberget, publicerades 1889 i en liten samlareupplaga med lefnadsteckning af J. A. Björklund. Birger Schöldström utgaf 1889 Dikter och bilder af W. med lefnadsteckning. -- W. var till hela sitt skaplynne »egentligen improvisatör, mera dock såsom kåsör i en färgrik och blixtrande prosa än såsom poet». Wetterling, Alexander Clemens, militär, historie- och landskapsmålare. Född i Uppland 1796. Uppfostrad inom ett litet afskildt samhälle af krigare, valde W. tidigt krigarens yrke och erhöll som sjuttonårig yngling blodsdopet i drabbningarna vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig. Han fortgick sedan på den militära banan till kapten vid Svea artilleriregemente och major i armén, hvarjämte han någon tid var lärare vid högre militärläroverket å Marieberg. Redan i föräldrahemmet hade hans anlag för konsten, så mycket det där lät sig göra, blifvit tillgodosedda. För att vinna en fullt konstnärlig utbildning begaf han sig 1826 utomlands och tillbragte fem år i Frankrike och Italien. Efter hemkomsten till fäderneslandet måste han liksom förut offra brorslotten af sin tid åt den militära tjänstgöringen och afled, ännu stadd i tjänst, i Stockholm i maj 1858. Han var säker tecknare, och hans kompositioner äga mycken rikhaltighet och omväxling men äro icke monumentala. Färgen är dessutom torr. Ehuru egentligen historiemålare, försökte han sig äfven i andra konstgrenar, till och med som litograf och karrikatyrtecknare. Jämte Dahlström och P. Krafft d. y. erhöll W. i uppdrag att framställa de förnämsta tilldragelserna under Carl XIV Johans fälttåg, och han målade sålunda Slaget vid Dennewitz 1842, Bivacken vid Ruhlsdorff 1844, och Stormningen af Leipzig 1853, alla på Drottningholm, där också Carl XIV Johans besök vid Bergs slussar påträffas. Af hans teckningar, framställande händelser och situationer från in- och utlandet, bilder ur folklifvet och dagens krönika m. m., har Nationalmuseum en stor samling. 1840 blef han led. af Konstakademien. Tillsammans med Boye utgaf han det förtjänstfulla verket Kongl. Svenska Museum 1821--23, till hvilket han ensam utfört alla teckningar. Wetterstedt. Ättens äldste kände stamfader Joakim W., född 1687, död 1754, var borgmästare i Hjo. Hans son, Erik -- se W. 1 -- adlades 1772 under namnet af Wetterstedt och erhöll 1806 friherrlig värdighet, denna dock endast åtföljande ättens hufvudman och dess äldste son. Sedermera statsministern för utrikes ärendena Gustaf af W. -- se W. 2 -- upphöjdes 1819 i grefligt stånd men slöt själf sin ättegren. Wetterstedt, Erik af, ämbetsman. Född i Hjo d. 12 aug. 1736. Föräldrar: borgmästaren Joakim Wetterstedt och Emerentia Sjöberg. Inskrifven som auskultant vid landtmäterikontoret 1757, förordnades W. s. å. till kommissionslandtmätare i Nerike och utnämndes till förste ingeniör vid landtmäteriet i Finland 1766. Direktör för finska landtmäterikontoret 1771, upphöjdes han året därefter i adligt stånd, befordrades 1777 till öfverdirektör för landtmäterikontoret och justeringsverket i hela riket, hvilket ämbete han bibehöll till sin död. 1779 utnämndes han till kammarråd, blef 1794 landshöfding i Uppsala län, efter att sedan 1790 ha skött ämbetet på förordnande, samt ledamot af allmänna ärendenas beredning och undfick 1806 friherrediplomet. Vid uppnådda sjuttiosex lefnadsår 1812 begärde och erhöll han afsked från sin landshöfdingsbefattning samt erhöll 1817 presidents namn, heder och värdighet. Led. af Vet.-akad. och Landtbruksakad. Död i Stockholm d. 15 dec. 1822. Det egentliga uppslaget till W:s framgångar på ämbetsmannabanan daterade sig från 1775, då han i egenskap af chef för landtmäteriet fick åtfölja Gustaf III på hans första finska resa och tillhandagå konungen med upplysningar, kartor och beskrifningar öfver de orter, man genomreste. Sina befordringar gjorde han sig ock fullt värdig såsom utmärkt duglig ämbetsman. Hans stora insikter och förmåga anlitades ej sällan äfven i en del maktpåliggande värf, som lågo utom hans egentliga tjänstebefattningar. Gift 1775 med Anna Kristina Bladh. 2. Wetterstedt, Gustaf af, statsman. Född i Vasa i Finland d. 29 dec. 1776; den föreg. son. Ehuru W. redan vid sex års ålder fått emottaga kornettsfullmakten och 1794 blef fänrik vid Nylands regemente, tjänstgjorde han likväl aldrig som militär, utan ingick, så fort han 1796 i Uppsala aflagt kansliexamen, som e. o. kanslist i utrikes expeditionen af k. kansliet. Under umgänget med flera af »Juntans» ledande män hade W. under studentåren insupit så »jakobinska» grundsatser, att fadern enligt sägnen ej såg sig någon bättre råd att aflägsna honom från dessa än att utsända honom å en utländsk resa, i förhoppning att ett åskådande å närmare håll af frihetens missbruk skulle förorsaka en sinnets omvändelse. Är denna berättelse sann, måste man medgifva, att kuren i osedvanlig grad lyckades, ty ett mera från alla skrupler frigjordt verktyg för de godtyckligaste åtgärder från de maktägandes sida, än W. sedermera under hela sitt lif visade sig vara, kan väl svårligen uppletas. Efter hemkomsten ingick han på den diplomatiska banan. Befordrad till andre sekreterare i kabinettet för