- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:716

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wetterhoff, Carl Gustaf - Wetterling, Alexander Clemens - Wetterstedt - 1. Wetterstedt, Erik af - 2. Wetterstedt, Gustaf af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redaktör. 1866–73 vistades W. som
tidningskorrespondent mest i Paris och Rom, var
därefter åter bosatt i Stockholm och 1884–86
i Finland, hvarunder han i »Finsk tidskrift»
offentliggjorde den förträffliga artikelserien
»Sederomanen i Ryssland», samt 1887 i Paris. På
hemvägen därifrån afled W. i Köpenhamn d. 7
nov. 1887, ogift.

1877 framlade han ett stort
intressant förslag till ordnande och ombyggandet
af Helgeandsholmen i Stockholm. Ett litet lustspel
af W., En repetition på Tillfället gör tjufven
uppfördes på Nya teatern 1882. En dramatisk
skiss af honom, Holgaberget, publicerades 1889
i en liten samlareupplaga med lefnadsteckning af
J. A. Björklund. Birger Schöldström utgaf 1889 Dikter
och bilder
af W. med lefnadsteckning. – W. var till
hela sitt skaplynne »egentligen improvisatör, mera
dock såsom kåsör i en färgrik och blixtrande prosa
än såsom poet».


Wetterling, Alexander Clemens,
militär, historie- och landskapsmålare. Född i Uppland 1796.

Uppfostrad inom ett litet afskildt samhälle af krigare, valde
W. tidigt krigarens yrke och erhöll som sjuttonårig
yngling blodsdopet i drabbningarna vid Grossbeeren,
Dennewitz och Leipzig. Han fortgick
sedan på den militära banan till kapten vid Svea
artilleriregemente och major i armén, hvarjämte han
någon tid var lärare vid högre militärläroverket å
Marieberg. Redan i föräldrahemmet hade hans anlag
för konsten, så mycket det där lät sig göra,
blifvit tillgodosedda. För att vinna en fullt
konstnärlig utbildning begaf han sig 1826 utomlands
och tillbragte fem år i Frankrike och Italien. Efter
hemkomsten till fäderneslandet måste han liksom
förut offra brorslotten af sin tid åt den militära
tjänstgöringen och afled, ännu stadd i tjänst,
i Stockholm i maj 1858.

Han var säker tecknare,
och hans kompositioner äga mycken rikhaltighet
och omväxling men äro icke monumentala. Färgen är
dessutom torr. Ehuru egentligen historiemålare,
försökte han sig äfven i andra konstgrenar, till
och med som litograf och karrikatyrtecknare. Jämte
Dahlström och P. Krafft d. y. erhöll W. i uppdrag att
framställa de förnämsta tilldragelserna under Carl
XIV Johans fälttåg, och han målade sålunda Slaget
vid Dennewitz
1842, Bivacken vid Ruhlsdorff 1844, och
Stormningen af Leipzig 1853, alla på Drottningholm,
där också Carl XIV Johans besök vid Bergs slussar
påträffas. Af hans teckningar, framställande
händelser och situationer från in- och utlandet,
bilder ur folklifvet och dagens krönika m. m., har
Nationalmuseum en stor samling. 1840 blef han led. af
Konstakademien. Tillsammans med Boye utgaf han det
förtjänstfulla verket Kongl. Svenska Museum 1821–23,
till hvilket han ensam utfört alla teckningar.


Wetterstedt.
Ättens äldste kände stamfader Joakim W.,
född 1687, död 1754, var borgmästare i Hjo. Hans
son, Erik – se W. 1 – adlades 1772 under namnet
af Wetterstedt och erhöll 1806 friherrlig värdighet,
denna dock endast åtföljande ättens hufvudman och dess äldste
son. Sedermera statsministern för utrikes ärendena Gustaf
af W
. – se W. 2 – upphöjdes 1819 i grefligt stånd men
slöt själf sin ättegren.


Wetterstedt, Erik af,
ämbetsman. Född i Hjo d. 12 aug. 1736.
Föräldrar: borgmästaren Joakim Wetterstedt och
Emerentia Sjöberg.

Inskrifven som auskultant vid landtmäterikontoret 1757,
förordnades W. s. å. till kommissionslandtmätare
i Nerike och utnämndes till förste ingeniör
vid landtmäteriet i Finland 1766. Direktör för
finska landtmäterikontoret 1771, upphöjdes han
året därefter i adligt stånd, befordrades 1777
till öfverdirektör för landtmäterikontoret och
justeringsverket i hela riket, hvilket ämbete han
bibehöll till sin död. 1779 utnämndes han till
kammarråd, blef 1794 landshöfding i Uppsala län,
efter att sedan 1790 ha skött ämbetet på förordnande,
samt ledamot af allmänna ärendenas beredning och
undfick 1806 friherrediplomet. Vid uppnådda sjuttiosex
lefnadsår 1812 begärde och erhöll han afsked från sin
landshöfdingsbefattning samt erhöll 1817 presidents
namn, heder och värdighet. Led. af Vet.-akad. och
Landtbruksakad. Död i Stockholm d. 15 dec. 1822.

Det egentliga uppslaget till W:s framgångar på
ämbetsmannabanan daterade sig från 1775, då han
i egenskap af chef för landtmäteriet fick åtfölja
Gustaf III på hans första finska resa och tillhandagå
konungen med upplysningar, kartor och beskrifningar
öfver de orter, man genomreste. Sina befordringar
gjorde han sig ock fullt värdig såsom utmärkt duglig
ämbetsman. Hans stora insikter och förmåga anlitades
ej sällan äfven i en del maktpåliggande värf, som
lågo utom hans egentliga tjänstebefattningar.

Gift 1775 med Anna Kristina Bladh.


2. Wetterstedt, Gustaf af,
statsman. Född i Vasa i Finland d. 29 dec. 1776;
den föreg. son.

Ehuru W. redan vid sex års ålder fått emottaga
kornettsfullmakten och 1794 blef fänrik vid
Nylands regemente, tjänstgjorde han likväl
aldrig som militär, utan ingick, så fort han
1796 i Uppsala aflagt kansliexamen, som e. o. kanslist i
utrikes expeditionen af k. kansliet. Under umgänget
med flera af »Juntans» ledande män hade W. under
studentåren insupit så »jakobinska» grundsatser,
att fadern enligt sägnen ej såg sig någon bättre råd
att aflägsna honom från dessa än att utsända honom å
en utländsk resa, i förhoppning att ett åskådande å
närmare håll af frihetens missbruk skulle förorsaka en
sinnets omvändelse. Är denna berättelse sann, måste
man medgifva, att kuren i osedvanlig grad lyckades,
ty ett mera från alla skrupler frigjordt verktyg för
de godtyckligaste åtgärder från de maktägandes sida,
än W. sedermera under hela sitt lif visade sig vara,
kan väl svårligen uppletas.

Efter hemkomsten ingick
han på den diplomatiska banan. Befordrad till andre
sekreterare i kabinettet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free