- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:778

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ångström, Anders Jonas - 2. Ångström, Carl Arendt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Genom sina forskningar på den experimentela fysikens
och särskildt spektralanalysens område förvärfvade
Å. ett rykte, som värdigt ställer honom vid sidan af
Sveriges största vetenskapsmän. Utrymmet tillåter ej
att redogöra för alla hans forskningar och upptäckter
på detta fält. Endast det må nämnas, att han i sin
afhandling Optiska undersökningar, inlämnad till
Vet.-akad. i Stockholm i febr. 1853, först af alla
fysici uttalade den lag, som hufvudsakligen ligger
till grund för spektralanalysen. I sin adress till
Royal Society, då Å. några år därefter antogs till
ledamot af densamma, anmärkte ordföranden, den
berömde fysikern Sabine, att på grund af den nämnda
avhandlingen Å. måste erkännas som spektralanalysens
fader, medan hans optiska undersökningar »innehålla
de fundamentala principerna till nästan allt som
sedermera blifvit gjordt». I sitt sekularverk,
Spectre normal du soleil, jämte Atlas 1868, lämnade
Å. sedermera en närmare utredning af denna stora
vetenskapliga fråga. Äfven på fysikens öfriga områden
var han en lika snillrik som ihärdig arbetare,
hvilken genom sina undersökningar spred ljus
öfver månget förut dunkelt ämne. Bland hans många
arbeten må som de viktigaste nämnas: Mémoire sur
la polarisation rectiligne et la double réfraction
des cristaux à trois axes obliques
1849, införd i
Vetenskapssocietetens »Acta» för följande år, hvari
han gifvit en lösning af problemet rörande dessa
kristallers optiska fenomen, som Neumann, Mac-Cullagh
m. fl. förgäfves sökt förklara, Om de monoklinoëdriska
kristallernas molekulära konstanter
1850, Ny metod
att bestämma kroppars ledningsförmåga för värme

1861, hvilken innehåller första tillförlitliga
bestämningen af ledningsförmågans absoluta värde,
Sur deux inégalités d’une grandeur remarquable dans
les apparitions de la comète de Halley
1862, Sur les
spectres des gas simples
1871. Utom de nu nämnda,
hvilka torde få anses som hans viktigaste arbeten,
böra jämväl framhållas hans berömda Mémoire sur la
température de la terre à differentes profondeurs

1851–55, äfvensom från en tidigare period hans
Magnetische Beobachtungen bei Gelegenheit einer Reise
nach Deutschland und Frankreich
1844.

Gift 1845 med Augusta Carolina Bedoire.

Sonen Knut Johan, född i
Uppsala d. 12 jan. 1857, blef student därstädes 1877,
fil. doktor och docent i fysik vid Uppsala universitet
1885. Laborator i ämnet vid Stockholms högskola s. å.,
förflyttades han 1891 i samma egenskap till Uppsala,
där han 1896 blef professor i ämnet. Å., som 1893
blef led. af Vet.-akad. och åtnjuter anseende för
skicklighet i sin vetenskap, har å dess område
utgifvit en mängd afhandlingar och
företagit åtskilliga utländska resor i vetenskapligt
syfte.

Gift 1886 med Helena Elisabet Pilo.


2. Ångström, Carl Arendt,
mekaniker. Född på Lögdö bruk i Medelpad d. 23
okt. 1821; den föregåendes bror.

Student vid
Uppsala universitet 1841, deltog Å. som frivillig
i danska kriget 1848, aflade fil. kand.-examen
i Uppsala 1851 och promoverades 1864 till
fil. magister. Omedelbart efter det han absolverat
fil. kand.-ex., ingick han som auskultant i
Kommersekollegium, genomgick som ordinarie elev Falu
bergsskola 1851–63, anställdes i slutet af sistn. år
som disponent vid Tabergs grufvor i Värmland och
antogs därjämte som ingenjör på Järnkontorets
mekaniska stat 1854. 1864 utnämndes han till
professor i tillämpad mekanik vid Teknologiska
institutet i Stockholm och blef tillika 1869,
efter bergsskolans förflyttning till hufvudstaden,
lärare i bergsmekanik vid nämnda läroanstalt,
numera benämnd Tekniska högskolan. Vid sidan
af sina ordinarie tjänstebefattningar utöfvade
Å. en betydande verksamhet som praktisk ingenjör
och konstruktör af maskiner och byggnader för
grufvor och järnhandteringen samt ifrade för
utvecklingen af kommunikationsväsendet, i hvilket
afseende kan erinras om, att det var han, som först
väckte förslag om och företog undersökningar för
anläggning af den s. k. bergslagsbanan, hvilken
viktiga kommunikationsled sedermera genom andra
personer kom till stånd. Vidare medverkade han till
införande af s. k. strål- eller tryckturbiner samt
af åtskilliga arbetsmaskiner för järnberedningen,
införde vid bergssprängning användningen af
säkerhetständrör, anlade vid Taberg 1862 en fabrik
för tillverkning af sådana, uppfann metoden att med
bruk af deviationskompass verkställa undersökning
af järnmalmsfälts läge och utsträckning, uppgjorde
förslag till koncentrering af Uddeholms bolags
järntillverkning genom anläggande af nya verk vid
Hagfors, till anläggning af Bångbro m. fl. järnverk
äfvensom af ett större stålmanufakturverk vid
Tunafors invid Eskilstuna o. s. v. För dessa
och likartade arbeten företog han vid åtskilliga
tillfällen resor till England, Frankrike, Belgien och
Förenta staterna i Nordamerika, de sistnämnda senast
1876. För bedömandet af maskiner fungerade han som
prisdomare, utom vid utställningar i Sverige, vid de
internationella utställningarna i Köpenhamn 1868 och
1888, i Wien 1873 och Filadelfia 1876.

1865 deltog
han i stiftandet af Ingenjörsföreningen i Stockholm
och var sedan dess densammas sekreterare till dess
upphörande 1891 och redaktör af dess handlingar
(tjugufem årgångar). Led. 1869 af Vet.-akad., af
hvilken han 1873 erhöll det Wallmarkska priset.

I Ingenjörsföreningens förhandlingar, Tidskrift för
praktisk byggnadskonst, Värmländska bergshandteringens
annaler, men framför allt i Järnkontorets annaler
har Å. författat en mängd uppsatser i mekanik och
tekniska ämnen, af hvilka några blifvit öfversatta
på tyska. Vidare äro såsom alster af hans litterära
verksamhet att nämna bl. a. Handbok för beräkning och
byggnad af turbiner och turbinpumpar
1880, Anordningen
af de vid järnhandteringen begagnade valsverken
1884,
Beräkning och konstruktion af kolfpumpar 1889,
hvarjämte han bearbetat Reuleaux’ »Konstruktören»
1863–64, och supplement 1893,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0778.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free