Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Örnstedt, Frans (Joel) - 2. Örnstedt, Carl Gustaf - Östberg, Gustaf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heunen</i>.
I Pommerska kammaren, dit han ingick som
tjänsteman efter slutade studier i Greifswald,
ådagalade Ö. så framstående duglighet och
arbetsförmåga, att han inom kort förordnades till
referendarie i Wismarska tribunalet, hvarefter
han utnämndes till kungl. sekreterare 1656. Adlad
1660 då han utbytte sitt släktnamn mot namnet
Örnstedt, befordrades han till statssekreterare
1665, och blef kansliråd 1674. När Carl XI
själf öfvertagit regeringen, uppsteg Ö. snart
till anseende och inflytande, som medlem af
den kamarilla, hvarmed M. G. De la Gardie i
början omgaf den unge konungen. Efter att 1677 ha
förestått hofkanslersämbetet och omedelbart därefter
blifvit befordrad till häradshöfding i Trögds, Håbo
m. fl. häraders domsaga i Uppland, utnämndes han
1680 till ord. hofkansler samt erhöll tillika Nora
och Lindes domsaga i Västmanland. Död i Stockholm
d. 28 juli 1685.
Ö. var en både duglig och ansedd
ämbetsman, ehuru mera som verkställare af andras
beslut, än på själfständigt initiativ. Hos Carl
XI stod han alltjämt i mycken gunst, hvarpå bland
andra bevis kan anföras, att det var på Ö:s egendom
Skottorp i Halland, som konungen den 6 maj 1680 firade
sitt biläger med danska prinsessan Ulrika Eleonora.
Gift på 1650-talet med Anna von Deilen.
2. Örnstedt, Carl Gustaf,
krigare. Född 1654; den föreg. son.
Ö., som till en början tjänstgjorde vid Västgöta
kavalleri, hade hunnit ryttmästaregraden vid nämnda
regemente, då han vid utbrottet af det stora nordiska
kriget 1700 erhöll transport såsom major till Södra
skånska kavalleriregementet. Kvarstannande vid nämnda
regemente, blef han där 1703 öfverstlöjtnant och
1704 öfverste. Med sitt regemente deltog han till en
början i polska kriget och kämpade med utmärkelse i
de därunder förefallna hufvuddrabbningarna, såsom vid
Klissow, Pultusk, Punitz o. s. v. Därefter gjorde han
det ryska fälttåget och måste efter det för de svenska
vapnen så olyckliga Pultavaslaget tillika med alla
sina olyckskamrater underkasta sig kapitulationen vid
Perevolotjna d. 1 juli 1709. Sedan han emellertid på
afgifvet hedersord att låta sig utväxlas fått strax
därefter återvända till fäderneslandet, utnämndes
han något af åren 1711 eller 1712 till generalmajor
och sistnämnda år till generallöjtnant, hvarefter han
1716 blef general af kavalleriet. I juni s. å. förde
han efter fältmarskalken Gyllenstierna befälet öfver
den i Skåne förlagda svenska truppstyrkan. Upphöjd
följande år (1717) till friherre, var han 1718 Carl
XII följaktig till Norge. Sedan konungen stupat,
var han bland dem, som inflytelserikast gjorde sig
gällande till förmån för kronans öfverflyttande på
Ulrika Eleonoras hufvud, under villkor att hon afsade
sig enväldet. Till bevis på, hvilken betydelse man
tillade hans personlighet, kan nämnas, att han vid
fördelningen af 100,000 dlr. s. m., som skickats
armén, erhöll ej mindre än 4,000 dlr. Ett ytterligare
bevis på hans framstående ställning såsom politisk
personlighet är, att han d. 30 dec. 1718 erhöll
fullmakt såsom riksråd. Antydda ämbete tillträdde
han emellertid aldrig men erhöll d. 17 juni 1719 fältmarskalks
fullmakt. Såsom sådan kvarstod han emellertid
icke längre än till 1723, då han, som icke kom
väl öfverens med konung Fredrik, tog afsked ur
krigstjänsten. Han slog sig därefter ned på sitt gods
Skottorp – samma egendom, där Carl XI såsom bekant
firat sin förmälning med danska konungen Fredrik
III:s dotter Ulrika Eleonora och afled där ogift d. 5
mars 1752.
Östberg, Gustaf Fredrik,
landthushållare,
kommunal- och riksdagsman. Född i Stockholm d. 30 maj
1847. Föräldrar: häradshöfdingen i Uppsala domsaga
Gustaf Östberg och Anne Louise Grill.
Student i
Uppsala 1866, blef Ö. 1870 fil. kand. och ägnade sig
äfven någon tid åt juridiska studier. Landtbruket
lockade snart hans håg, och 1873–89 ägde och bebodde
han egendomen Brantshammar, Stockholms län, efter
hvilken tid han är bosatt i Stockholm som direktör
för Stockholms mjölkförsäljningsbolag. Tidigt
togs Ö. i anspråk för allmänna värf, insattes
1873 i Stockholms läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och var 1878–95 led. af
dess landsting (1891–95 såsom ordf.). 1885–96
representerade han Stockholms läns västra domsaga i
Andra kammaren, där han vid tullstridens utbrott slöt
sig till det protektionistiska nya landtmannapartiet,
hvars förtroendeman han var 1892–94. Efter 1895
års sammanslagning mellan landtmannapartierna,
till hvilken Ö. såsom nära lierad med dåvarande
statsministern Boström anses i ej ringa mån ha
bidragit, var han 1895–96 förtroendeman hos det
förenade partiet. Efter att i åtskilliga år varit
ledamot och ordf. i tillfälliga utskott, var Ö. 1895
led. af särskildt utskott och af hemliga utskottet,
1896 ledamot af bevillningsutskottet samt 1895–96
Andra kammarens vice talman. 1896 invaldes Ö. af
Stockholms läns landsting i Första kammaren, som
han tillhört alla efterföljande riksdagar, från 1900
som förtroendeman för kammarens tullvänner. Han har
härvid 1898–1901 haft plats i bankoutskottet, 1902–05
i bevillningsutskottet, 1906 i konstitutionsutskottet,
vid lagtima riksdagen 1905 i hemliga utskottet
och vid sommarriksdagen 1905 som suppleant och
vid oktoberriksdagen samma år som ledamot af det
unionsupplösningen vidrörande spörsmål behandlande
särskilda utskottet. Ifrig proportionalist, är Ö. ock
ordf. i Allm. valmansförbundet. Statsrevisor 1888,
var Ö. 1894–95 fullmäktig i riksbanken och från 1895
fullmäktig i riksgäldskontoret. Stadsfullmäktig
i Stockholm från 1899, fungerar han från 1904
som vice ordf. i samma korporation. Ö. har
jämväl beklädt och bekläder en mängd andra
offentliga uppdrag, bl. a. som ordf. i Svenska
arbetsgifvareföreningen och var 1896–98 led. af
tvångsuppfostringskommittén samt 1898–1900 af
maltdryckskommittén. Landtbruksakad. kallade honom
1897 till sin ledamot.
Gift 1873 med Ida Wilhelmina
Eliana (Ellen) Tisell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
