präst. Född i Marstrand d. 24 dec. 1646. Föräldrar: borgmästaren därstädes Nils Bagge och Malin Burgesdotter.
Efter fulländade studier dels i Köpenhamn och Uppsala, dels vid några utländska universitet erhöll han diplom såsom filosofie doktor i Wittenberg 1667 och utnämndes två år därefter till kyrkoherde i Marstrand.
B. har blifvit namnkunnig icke blott för sin lärdom, utan ock för sin orubbliga trohet mot sitt fosterland. När danskarna år 1677 hade eröfrat Marstrand, anbefalldes B. att påföljande söndag hålla Te Deum samt uppläsa den i danska rikets kyrkor brukliga bönen för konung Kristian och danska härens segrar. Men i stället höll B. i närvaro af hela danska befälet förböner för konung Carl och för de svenska vapnens framgång, hvilket hade till följd, att prästen leddes från predikstolen inför krigsrätt på fästningen. Här utvecklade han i ett kraftigt tal bevekelsegrunderna för sitt handlingssätt, då en dansk officer sprang fram, lade handen på hans mun och sade till öfverbefälhafvaren Gyldenlöwe: »Lader ham kun icke tale, fordi då gjør han os til Tyve och Skielme allesamman.»
B. dömdes till döden, men fick köpa sitt lif med tredubbel mansbot. Tills den blef erlagd, satt han som fånge på Fredrikshalds fästning i Norge.
Vid sin återkomst öfverhopades han af Carl XI med nådebevisningar och fick bland annat 1682 Solberga pastorat till prebende. Död d. 8 nov. 1713.
Gift 1670 med Elisabet Vandalin.
