ärkebiskop. Född i Uppsala d. 27 jan. 1675, den föregåendes son och den mest framstående af Benzelierna.
Liksom fadern anträdde han, efter slutade studier i Uppsala, en vetenskaplig resa till utlandet, hvarunder han hufvudsakligen riktade sin uppmärksambet på de bokskatter, som gömdes i främmande bibliotek och ej sällan voro obekanta för ägarne själfva. Efter hemkomsten till fäderneslandet utnämndes han till bibliotekarie i Uppsala 1702, lät prästviga sig 1709, blef teol. doktor 1719 och professor i teologiska fakulteten 1723. Under hela denna tid underhöll han en oafbruten brefväxling med Europas förnämsta lärde och samlade omkring sig universitetets mest framstående lärare, Rudbeck, Roberg, Vallerius, Upmarck, Elvius m. fl., till enskilda vetenskapliga samkväm, hvilka »konferenser», såsom B. benämner deras sammankomster, gåfvo första anledningen till inrättandet af Vetenskapssocieteten. Efter tjugufyra års nitisk verksamhet vid Uppsala högskola, utnämndes han 1726 till biskop i Göteborg, hvarifrån han 1731 förflyttade till samma ämbete i Linköping. Af universitetets förtroende kallad till dess representant vid 1723 års riksdag, bevistade han, som själfskrifven medlem af riksförsamlingen, alla riksmöten från 1726 till 1743 och var vid de två sista talman för prästeståndet. Han anslöt sig till Hattarne, am också med en mera af opportunistiska hänsyn förestafvad än verklig moderation. Vid den yngre Steuchii frånfälle 1742 utnämnd till ärkebiskop och prokansler vid universitetet i Uppsala, afled han innan han hann tillträda detta ämbete d. 23 sept. 1743. B. var en af Sveriges lärdaste män och bland skriftställare en af de utmärktaste fäderneslandet frambragt. Med den ömmaste omvårdnad om sina stift, förenade han det varmaste nit för vetenskaperna och den utveckling svenska litteraturen erhöll under förra hälften af 1700-talet är till icke ringa del Benzelii verk. Hans förtjänster såsom utgifvare af Supplementa Homiliarum Joannis Chrysostomi 1708, Joannis Vastovii Gothi Vitis Aquilonia 1708, Philo Judæus Græce et Latine 1742, Ulphilæ Sacrorum Evangeliorum versio Gothica 1750, Diarium wazstenense 1721 m. m.. äro alla bokvänner väl bekanta. Han ifrade för uppteckningen och samlandet af Sveriges landskapsdialekter; började samla statistiska uppgifter i de stift, för hvilka han var styresman och var bland dem som fäste Carl XII:s uppmärksamhet på vikten och möjligheten af att genom en segelled förbinda Östersjön med Västerhalvet.
Gift d. 16 juni 1703 med Anna Swedenborg, dotter till biskopen i Skara Jesper Svedberg och syster till Emanuel Swedenborg.
Barnen fingo 1751 adlig värdighet, ehuru Carl Jesper (se nedan) behöll det ofrälse namnet.
