riksråd. Född d. 30 jan. 1724; den föregåendes son. Efter att ha tjänstgjort vid kansliet, anställdes B. som underguvernör för sedermera konung Gustaf III. På denna plats förvärfvade sig B. både prinsens kärlek och föräldrarnas bevågenhet, men då ständerna efter det misslyckade revolutionsförsöket 1756 voro angelägna att omgifva tronföljaren med personer, hvilka voro af det härskande partiets skaplynne och hyllade dess statsrättsteorier, afskedades B., men fick behålla lönen som pension. Utnämnd 1761 till landshöfding i Nyköpings län utvecklade han på denna plats en kraftfull och gagnelig verksamhet, befordrade näringarna och uppmuntrade jordbruket, för hvilket ändamål han själf uppträdde som författare till några mindre skrifter i statistik och landthushållning. Hans nära förbindelse med konungafamiljen gjorde dess politik till hans, och på så sätt kom han att vid riksdagarna under frihetstidens sista skede kämpa i ett partis leder, mot hvilket fadern fört en lifslång fejd, och af det segrande hattpartiet upphöjas till riksråd 1769, för att vid dess fall i maj 1772 drifvas ifrån denna plats, som han dock återfick efter Gustaf III:s revolution. År 1782 förordnad att därjämte vara president i bergskollegium, erhöll han ett nytt och för honom nästan okändt verksamhetsfält, med hvars förhållanden han dock inom kort gjorde sig förtrogen och inom hvars olika grenar han utöfvade en rastlös verksamhet. Han företog vidsträckta resor till landets alla bergverk, höll noggrann tillsyn om bergsstatens ämbete- och tjänstemän och var den, som först framställde förslaget om och genomdref anläggningen af Elfdalens porfyrverk. Han nedlade sina ämbeten 1790 och tillbragte de återstående lefnadsåren på sina egendomar Sturefors och Tureholm.
Häftigt uppskakad vid underrättelsen om Gustaf III:s mord skyndade han till Stockholm, men ådrog sig där en förkylning, som slutade hans dagar d. 20 juni 1792.
Gift 1: 1757 med grefvinnan Ulrika Eleonora v. Dyben och 2:
1759 med friherrinnan Fredrika Eleonora v. Düben, hvilken
gjorde sig bemärkt som skicklig målarinna och för sin talang invaldes
till ledamot af Målareakademien.
