Vid fjorton års ålder antogs D. till elev vid Musikaliska akademien. Åren 1829-33 hade D. plats å handelskontor, hvarunder han, genom att på sina fristunder gifva lektioner i sång och musik, skaffade sig medel till en utländsk resa, i ändamål att förkofra sin musikaliska bildning.
1836 begaf han sig till Berlin, där han studerade musikens teori för professor Dehn, hvarefter han fortsatte resan till Wien, Triest, Milano och Bergamo, i hvilken sistnämnda stad han kvarstannade ett år och tog undervisning i sångkonsten för Forini. Återkommen till Sverige, debuterade han på k. teatern i aug. 1841 i en scen ur Il Bravo af Mercadante och några veckor därefter som Max i »Alphyddan», och anställdes vid samma teater 1842-44, hvarunder han uppträdde i flera större roller, såsom: Don Juan, Almaviva och Figaro i »Figaros Bröllop» o. s. v.
1844 begaf han sig, sedan han tagit afsked från teatern, till Paris, där han ett år idkade sångstudier under den berömde Garcia, hvarpå han sysselsatte sig i Stockholm med sångundervisning och instrumenthandel.
Som tonsättare har D. riktat den musikaliska litteraturen med en mängd melodiösa sånger - ofta med ord af kompositören själf - af hvilka sånger flera äro öfversatta på franska, tyska och engelska och i utlandet vunnit bifall. D. har äfven skrifvit operetter, Skomakaren och hans fru 1847, Herr och fru Tapperman 1848, Doktor Tartaglia 1851, Lordens rock 1861, utgifvit en Sångmetod 1849, o. s. v.
Hans senaste kompositioner utgöras hufvudsakligen af för koloratursopran arrangerade och mycket sjungna polskor.
1857-92 var D. styrelsemedlem i dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening.
Död i Stockholm d. 17 okt. 1897.
Gift 1: 1853 med Betty Natalie Boije af Gennäs och 2: 1858 med Rosalie Åkerman.
Hans första hustru, som
var hans elev, född d. 14 febr. 1822, var 1850-51
aktris och sångerska vid K. teatern och
afled d. 14 nov. 1854. Bland D:s elever märkas
Louise Michaeli och Vendela Andersson-Sörensen.
