utrikesminister. Född d. 24 nov. 1849 i Zürich; ättling i sjunde led af D. 1. Föräldrar: öfverstekammarjunkaren grefve Karl Israel Vilhelm Douglas och grefvinnan Lovisa Katarina von Langenstein und Gondelsheim, dotter af Ludvig I, storhertig af Baden, och dennes morganatiska gemål Katarina Karolina Werner, grefvinna von Langenstein und Gondelsheim. D:s morfar var halfbror till kronprinsessan Victorias farfar och köttslig bror till hennes farmors morfar, arfprinsen Karl Ludvig af Baden.
D. aflade abiturientexamen i Karlsruhe och blef student 1869 i Heidelberg och 1870 i Uppsala, där han 1871 aflade preliminärexamen, och 1873 i Lund, där han 1874 tog kansliexamen. 1881-88 var han tjänstgörande kammarherre hos kronprinsen.
D., som ägnat sig åt landthushållning och bosatt sig å fäderneegendomen Stjernorp i Östergötland, valdes 1890 af Östergötlands läns landsting till ledamot af Första kammaren, som han tillhörde till och med 1901 års riksdag. Ungefär samtidigt med D:s inval i riksdagen utkom agitationsskriften: »Hur vi förlorade Norrland» som väckte stort uppseende och till hvilken ett oemotsagdt rykte velat tillägga D. författareskapet. Han kom ock snart att intaga en betydande position inom kammarens konservativa protektionistgrupp, och när D., som 1893 blifvit landshöfding i Uppsala län, d. 1 juni 1895 kallades till utrikesministerplatsen, hälsades denna åtgärd med jubel af dem, som önskade ett energiskt bevarande af Sveriges företrädesrättigheter inom unionen. D. visade sig dock mäktig att på ett praktiskt sätt aflägsna en del unionella stridsfrågor, liksom han under debatterna framstod som en fyndig talare. När norska stortinget 1898 fattat beslut om ändring af norska handelsflaggan, var det på D:s förmodade motstånd, de personer byggde, som i landet satte i gång en energisk agitation mot den svenska regeringens notifikation till utländska makter om åtgärden. Denna beslöts icke desto mindre i okt. 1899 (se sid. 19 art.: Alin 0.) med tillstyrkan af konungens samtliga rådgifvare utom D., som med anledning häraf begärde sitt afsked. Under 1901 års riksdag var D. led. af försvarsutskottet och ådrog sig uppmärksamhet genom sin underhandling med liberala samlingspartiet om kombinationen: utsträckt värnplikt och utsträckt rösträtt.
D., som 1896 blef led. af Landtbruksakademien, är sedan 1898 serafimerriddare.
Gift 1876 med grefvinnan Anna
Louisa Dorotée Ehrensvärd, dotter af utrikesministern
A. K. A. L. Ehrensvärd (se nedan).
