militär, politiker. Född d. 5 okt. 1723 å Näsby egendom i Södermanland; den föregåendes sonsons son. Föräldrar: majoren, frih. Sven Duvall och friherrinnan Sophia Charlotta Kruse.
D. ägnade sig åt den militära banan, blef 1747 regementskvartermästare och därefter kapten vid Lifgardet. Sedan han 1757 ingått giftermål med Ulrika Kierman, dotter af den mäktige Hattledaren och talmannen i borgarståndet Gustaf Kierman (se nedan), drogs dock hans hufvudsakliga intresse till det politiska lifvet, och redan vid 1760-62 års riksdag var han så högt uppburen bland sina partivänner, att han uppfördes å riksrådsförslag. Efter riksdagens slut hugnades han med öfverstes titel 1762. Räfsten med växelkontoren 1765 i sammanhang med Mössornas seger gaf honom vid den riksdagen nog sysselsättning i och för svärfaderns räddande (se art. Kierman G.), men vid den följande riksdagen 1769, då Hattarna åter förfogade öfver majoriteten, insattes D. i sekreta utskottet och blef äfven nu uppförd å rådförslag. Vid riksdagen 1771-72 var han en af de tre Hattar, som på initiativ af Gustaf III underhandlade med ett motsvarande antal förtroendemän från Mössorna om försoning mellan partierna, hvilka underhandlingar som bekant ej kröntes med nöjaktigt resultat. Efter revolutionen blef han 1773 utnämnd till generalmajor och 1786 till generallöjtnant. S. å. förordnades han af konungen till landtmarskalk och tillvann sig i denna egenskap sympatier af såväl riddarhuset som konungen, hvilken vid riksdagens slut hugnade honom med serafimerorden. Detta hindrade dock icke, att man vid den märkliga riksdagen 1789 återfinner D. bland den konstitutionella frihetens vänner, och efter Fersens och De Geers häktande framstår han som en af oppositionens ledare. Han protesterade nu med kraft mot förenings- och säkerhetsakten, bevillningens utgående på obestämd tid, m. m., och rykten voro gängse om äfven hans förestående häktning, hvilka dock ej kommo att besannas.
D. drog sig sedermera
tillbaka till det enskilda lifvets lugn och afled
å sin fädernegård Näsby d. 12 mars 1801.
