musiker. Född 1694 i Stockholm, där fadern var hofkapellist.
Undervisad i faderns konst, antogs R. 1710 till medlem af hofkapellet och skickades fyra år därefter på prinsessan Ulrika Eleonoras bekostnad till England för att fullkomna sin musikbildning under Händel, Pepusch och Ariosti. Här mottogs han och gynnades på det mest utmärkta sätt af hertigarna af Marlborough och NewCastle och omtalades för sin skicklighet på violin och oboe i Londons musikaliska kretsar aldrig under annat namn än »den svenske virtuosen». Anställd 1717 hos hertigen af NewCastle, stannade han i London till 1720, då han återkallades till Sverige. Här blef han 1721 vice och 1727 ordinarie hofkapellmästare. Antydda befattning skötte han på ett sätt, att han af samtida berömdes såsom den där »lagt grunden hos oss till en väl inrättad orkester». 1735 erhöll han titel af hofintendent och begaf sig s. å. utrikes, där han vistades till 1737, och besökte under antydda tid England, Paris, Italien och Tyskland. 1749 kallades han af Vetenskapsakademien till en af dess ledamöter, väsentligen till erkännande af hans förtjänster om svenska språkets användning i kyrkomusiken. År 1745 sökte och erhöll han afsked från sin befattning vid hofkapellet och afled på sin egendom Lilla Haraldsmåla i granskapet af Kalmar den 20 dec. 1758.
R. är den första svenska tonkonstnär af någon större betydenhet och
har därför blifvit hedrad med benämningen »den svenske musikens
fader». Af hans kompositioner har endast en blifvit utgifven nämligen
XII sonate a flauto traverso, violone e cembalo, som utkom
1727, men Musikaliska akademiens bibliotek förvarar i handskrift af
honom stora, härliga tonskapelser, mestadels i andlig stil. Han skref
emellertid dessutom symfonier, uvertyrer, konserter för violin och
oboe d'amour, klaverstycken äfvensom ett stort antal kompositioner
till kungliga festligheter. För öfrigt kan nämnas, att han, jämte det
han försåg tonskapelser af Händel och andra tonsättare med svensk
text, från främmande språk öfversatte åtskilliga
afhandlingar. Vetenskapsakademien ägnade hans minne en festlig
hyllning d. 30 maj 1767. Åbo akademi, dit större delen af hans
musikverk skänktes, gömde af denne musikers skapande snille dyrbara
skatter, innan de förtärdes af lågorna vid branden 1827.