biskop. Född d. 31 juli 1686 i Gäfle; den föreg. son.
I Uppsala, där han vid tio års ålder inskrefs i studentmatrikeln, erhöll W. den filosofiska graden 1707, hvarefter han för sin vidare utbildning besökte de förnämsta universiteten i Tyskland, Holland och England. Befordrad 1710 till teologie lektor i Härnösand, anträdde han 1720 en ny utrikes resa till Tyskland och Frankrike, under hvilken han promoverades till teologie doktor i Wittenberg. Efter hemkomsten förordnades han 1724 till hofpredikant hos konung Fredrik samt blef bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Uppsala 1727 och tillika fjärde teologie professor därstädes 1732. Tre år senare befordrades W. till superintendent på Gottland samt utnämndes 1744, efter föregången kallelse, till biskop öfver Göteborgs stift. Död i Göteborg d. 16 maj 1760.
Såsom stiftsstyresman utmärkte sig W. för ovanlig drift, nitälskan och ordningskärlek. Han var strängt ortodox. Inom den lärda världen har han vunnit ett namn som historieforskare. Bland hans historiska skrifter må nämnas: Gothländska samlingar, allestädes med flit uppsökte, vid lediga stunder utarbetade och efterhand till trycket utgifne I del. 1747, hvilka, ehuru i det rudbeckska fantasimaneret, bära vittne om författarens trägna och berömliga forskningar, 2:a delen utgafs 1776 af sonen M. G. Wallenstråle (se ofvan)
Clavis Numophylacii runici alloquium 1743, Observatio de etymo urbis Calmar 1743, Sigtuna stans et cadens 1729–32; Antiquitates ecclesiasticæ insulæ Rügen, Runographia gothlandica, Lapponia christiana m. fl. Ett par af dessa arbeten äro tryckta i Vet.-societ. i Uppsala handl. 1727–50.
Gift 1: 1714 med Elisabet Palmrot; 2: 1726 med
Margareta Schröder. Hans söner i senare giftet blefvo
adlade 1756 med namnet Wallenstråle.
