Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
MARTHAS BARN
käraste väninna... kort sagt, jag är icke avundsjuk. Har
du sett, vem jag dansat den sista kadriljen ...»
»Ja, med Delnitzky... och jag såg honom ivrigt tala
med dig —»
»Vad han så ivrigt sade mig var, att han var dödligt
kär i dig; men han anser dig kall och avböjande. I går
lär han i sin förtvivlan försökt att göra en annan sin
uppvaktning ... han hade föresatt sig att undvika dig — men
i dag var denna föresats åter rubbad; han kunde ej stå ut
därmed... Och han bad mig utforska dig, klokt och
omärkligt taga reda på, om han fick hysa något hopp. Jag
fullgör nu detta uppdrag... visserligen ej klokt och
omärkligt — men det gör ju också detsamma. Du kommer i alla
fall att vara uppriktig emot mig? Nå?»
Sylvia tvekade med svaret. Då föll orkestern in med
en berusande valsmelodi, och flera unga herrar trädde
bugande fram till de båda flickorna och bjödo upp till
dansen.
»Glädjen er åt livet» — hette valsen och Sylvia följde
verkligen av hela sitt hjärta denna — av mästaren Strauss
i trefjärdedels takt givna — uppmaning där hon nu lät
sig föras bort genom salen av sin kavaljer.
Kotiljongen, denna härliga balnatts »dou», medförde
visserligen ej någon formlig förklaring, men i alla
händelser ett, genom blickar och tonfall, otaliga gånger
upprepat frieri och ja.
Om han formligen skulle ha friat, hade Sylvia utbett sig
betänketid, ty hon hade i alla fall ej beslutat att bli
Del-nitzkys hustru — hon måste först lära känna honom bättre
— men på hans stumma, av kärlek glödande blickar, gåvo
hennes ögon — utan att hon kunde hindra det — ömma
svar; och hans av lidelse darrande stämma — även då
han talade om de mest likgiltiga saker — väckte gensvar
hos henne.
Efter kotiljongen kom supén vid hans sida — och sedan
uppbrottet i den gryende vårmorgonen; det var han, som
svepte kappan kring henne, som lindade spetsduken om
hennes huvud, som förde henne till vagnen och hjälpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
