Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet 169
uppåt! Men dessa här? — De voro födda på samhällets
höjder, njöto det beståendes alla fördelar; de måste
naturligtvis anse varje tanke på förändring farlig för sitt
lugn och sin lycka, om de ens lyssnade till hans ord och
desamma icke helt och hållet studsade tillbaka mot deras
oförståelse och köld.
Han hade fullt klart för sig, att han varken borde
eller kunde fortsätta sitt tal och sökte efter en lämplig
avslutning.
»Mina vänner, att söka meddela er min övertygelse
eller att ens för er söka klargöra målet för min vilja —
det har icke varit avsikten med detta mitt tal, vilket för
övrigt redan blivit alltför långt; dess innebörd är i
korthet: Här står jag, emedan jag icke kan annat. Nu är
denna middag slut, den sista middagen på Brunnhof,
vid vilken jag varit värd.» — Hän reste sig och höjde sitt
glas: »Men för att kunna sluta med ett ’leve’, tömmer
jag än en gång min bägare för din välgång, käre Max.
— ’Dotzky est mort. Vive Dotzky!’»
De andra blevo glada att få förjaga den något tråkiga,
ja, stundom pinsamma stämning, som varit rådande; man
klingade åter med varandra och ropade »leve».
Sedan gick man in i en angränsande
mottagningssalong. Bland de kotterier, som bildades, talade man
naturligtvis om dagens händelse. Domen över Rudolf löd
visserligen icke, som han själv förutsagt, på galenskap,
men man använde hela skalan av ord med ungefär
samma betydelse: överspänd — drömmare — missledd —
fantast — hm, ett original...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
