- Project Runeberg -  Marthas barn /
205

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjuguförsta kapitlet

205

Så långt hade Martha skrivit, då hon blev avbruten
genom underättelsen, att greve Delnitzky frågade, om fru
friherrinnan kunde mottaga honom.

Oangenämt överraskad svarade Martha jakande. Toni
hade icke för vana att utan orsak besöka sin svärmor,
och på grund av ovan skildrade förhållanden var denna
orsak sannolikt av föga glädjande natur.

Och riktigt.

»Jag har kommit hit», sade han, sedan han hälsat och
satt sig, »för att i en rätt pinsam angelägenhet...»
Rösten svek honom. Martha kom honom icke till hjälp.
Hon såg endast upp med en frågande blick. »Sylvia
talade väl härom dagen om för dig», började han åter, »atc
det kommit till en förklaring oss emellan ... Jag skulle
gärna vilja veta, vad hon sagt dig och vad du lyckats
uträtta .. . Du är säkerligen också av den åsikten, att det
bör göras ett slut på den där historien med den
dramatiske författaren ...»

»Vilken historia?»

»Ack, gör dig icke till! ... Vet du då icke, att folk
redan pratar...?»

»Folk pratar så mycket. Även om dig.»

»Så har även Sylvia svarat mig — liksom vore det
samma sak, om en man eller en kvinna utsätter sig för
prat. Det är ju en oerhört stor skillnad...»

»Jag börjar inse det orättvisa i denna skillnad.»

»Det är ju så.»

»Ja, med dessa ord tror man sig kunna slå bort alla
motsägelser... Även jag har tillämpat dem. Men man
borde snarare säga: det är ännu så. Dock det kommer
icke att så förbli. Hustruns anspråk på makens trohet
kommer att...»

»Vad?» avbröt Delnitzky. »Även du? — Du
uppträder till försvar för kvinnans ’anspråk’? — Har du
anslutit dig till kvinnoemancipationen? Från den sidan
känner jag dig icke alls... Jag ansåg, att du, Gud ske lov,
stod denna så kallade rörelse fjärran.»

»Emedan man icke kan medverka överallt. Du vet, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free