Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
33
verkar utverkar han på trots av att målet redan skall vara
under handläggning inför ett annat och högsta forum, den
romerska kurian. Hans roll skarpes omsider till det för
samtiden hart när bizarra. Det sker, då kanikerna återger hans
uttryck i klagoskriften om den vänliga förlikningen i
dialogform. Gustaf Trolle och Christiern II konfronteras. Tyrannen,
den omilde konungen, söker beveka ärkebiskopen till sämja
och förlikning. Gustaf Trolle avslår.
Tendensen är helt genomförd. Man frågar sig: är
förhållandet med relationens uppgifter i övrigt likartat?
Den dominerande händelsen den 8 november är
framställandet av kätterispörsmålet och i sammanhang därmed
avkunnandet av sententian. Det grundläggande kan här,
såsom redan Erslev starkt pointerat 19 inte diskuteras: denna
sententia har avkunnats; den har, liksom kätterispörsmålet
måste ha gjort, lytt på bestämda namngivna personer; den
har utmynnat i att dessa vore att hålla för uppenbara
kättare. Sententian själv, ännu i sitt original bevarad, är beviset.
Men, säger kanikerna, denna sententia, under vilken i varje
fall den främste av dem, domprosten Jöran Turesson, hängt
sitt ännu bevarade sigill, har aldrig existerat. Spörsmålet
om kätteri ställdes aldrig så, att det kom att gälla vissa
namngivna personer, de anklagade, och uppenbart kätteri;
det ställdes fullkomligt allmänt och blev lika allmänt
besvarat. Svaret avgavs muntligt. Det lydde endast på kättare.
Det är inte för intet, som kanikerna, efter att ha
uppdukat detta, omedelbart övergår till att orda om konungens
och hans rådgivares falskhet och grymhet, svek och ondska.
De fortsätter med att försäkra, att de inte kunde förstå
meningen med det hela. De tar gud till vittne på att de här
talar sant. I själva verket var det nog så nödigt att göra
detta. Ty kanikerna har här omvandlat själva det centrala
i händelseförloppet. Den framställning de gett är
ofrånkomligt falsk. Men tendensen är även här tydlig. Den går i
samma linje som tidigare. Då de svenska prelaterna
borteliminerades, gällde det att skona dessa; då sententian av-
1 Erslev, 135.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
