Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Lauritz Weibull.
Vilka var utfärdarna av detta brev 1 och vad innebar det
egentligen?
Utfärdarna var biskoparna Hans av Linköping, Matthias
av Strängnäs, Otto av Västerås, Arvid av Åbo, electus
Hemming Gad, riddaren Erik Johansson, Christiern Bengtsson och
Holger Karlsson, Bengt Arendsson, Axel Posse, Bengt
Abjörns-son, Johan Jönsson, Mogens Gren, Axel Mattsson, Henrik
Erlandsson och Bengt Gylta, samtliga Sveriges rikes råd och
män, »med menige friborne frälsemän över allt riket och
borgmästare och rådmän i Stockholm med den menige man
och allmoge, fullmäktige för sig och alle andre hemma
sittandes, som dem med fullmakt försedde och hit till mötet
utsände». Dokumentet var utfärdat »under allas våra insegel
och riksens klämma». Biskoparna med menige rikets råd
förklarar sig däri samdräkteligen och med den menige man
i Sveriges rike vara överens vordne, att Stäkets slott skall i
grunden nedbrytas; endräkteligen med hand och uppräckta
händer har brevutfärdarna svurit och lovat att aldrig mera
vilja eller skola hava Gustaf Trolle till ärkebiskop. Men
därutöver förbinder de sig också, att för den händelse de eller
någon av deras påfördes obestånd, bann eller bannsmål med
några besväringar av den romerska kurian för denna sin
undsägelse eller Stäkets nedbrytande, de alla, eftersom de
äro samsvurna, samdräkteligen med liv och makt vilja
inbördes avvärja allas skada och fördärv, evar och när saken
kan tagas före antingen »av påvens gård» eller annorstädes.
Originalet till detta sammansvärjelsebrev blev på
Christiern II:s befallning fört till Danmark. Huitfeld fann det
liksom sententian i rikets arkiv i Köbenhavn och lät trycka
det; numera är det förlorat. Trycket ger inga diplomatariska
upplysningar. Detsamma är förhållandet med det koncept,
som inskrevs i Sten Stures ännu bevarade brevbok.
Förhållandet gör, att det inte längre låter sig konstatera, vilka som
verkligen sigillerat brevet.
Man frågar sig: vilken betydelse hade framkomsten av
detta sammansvärjelsebrev?
1 Huitfeld, VII, 84; Handl. rof. Skandinaviens hist. XXIV, 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
