Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Tyre Danmarkar bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyre Danmarkar bot.
199
majestätisk verkan, verkligen existerat. Stilen tillhör alldeles
särskilt det 10. århundradet. Inskriften å Gorms sten är
emellertid, som det starkt understrukits, i denna punkt dubbeltydig:
grammatiskt låter sig Danmarkar bot lika väl hänföra till
sten-resaren Gorm som till den efter vem stenen är rest, Tyre.
Frågan är då, åt vilket håll indicier och bevis leder.
Då det gäller att här taga ställning, har man att helt och
hållet bortse från Tyre som Danevirkes grundare. Tyre är
här historiskt endast ett tomt namn. Men samtidigt med detta
har man att läsa Gorms sten i samband med sonen Harald
Gormsens sten.
Då Harald Gormsen lät resa sin sten i Jellinge, stod hans
faders sten redan på platsen. Haralds runristare har haft denna
sten framför sig, då han ristade sina runor. Avsikten har varit,
att den nya stenen, som sattes också efter Haralds moder Tyre,
skulle avlösa den gamla. Sambandet mellan stenarna ter sig
som följer:
Gormr konungr gæröi kumbl
|>åusi æft {)örwé konu sina
Danmarkar bot.
Haraldr konungr bad gorwa
kumbl t)ési æft Gorm faöur sinn
åuk æft })örwé mööur sina, så
Haraldr es sær wann Danmark
alla åuk Norweg åuk dani gæröi
kristna.
»Gorm konung» på Gorms sten svarar här till »Harald
konung» på Haralds sten, »gjorde detta minnesmärke», till »bjöd
göra detta minnesmärke», »efter Tyre, sin husfru», till »efter
Gorm, sin fader, och efter Tyre, sin moder». Det återstår på
Gorms sten endast »Danmarkar bot», på Haralds sten »den
Harald som vann sig allt Danmark och Norge och gjorde danerna
kristna». Det är redan framhållet, att »Danmarkar bot» måste
betyda »Danmarks bot», »Danmarks förbättring». Också här
synes alltså vara paralellism. Men i vilken grad är detta fallet?
Den allmänna bakgrund, mot vilken man har att se
Danmarkar bot för att rätt förstå dess innebörd, torde vara det
epitet, som i klassisk tid och i medeltiden var knutet till den
högsta härskarevärdigheten, epitetet augustus. Den romerska
senaten .och det romerska folket tilldelade första gång år 27
före vår tideräkning Octavianus detta hedersepitet. Epitetet
kom i det följande att utan avbrott föras av Octaviani
efterträdare, de romerska kejsarna, och blev med kejsarkröningen
år 800 omsider överflyttat även på Karl den store. Augustus
blev därefter det stående epitet, som fördes av denne, Ludvig
den fromme, Lothar och de karolinger, som bar kejsarkronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
