Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning Christinas övergång till katolicismen.
247
dens general uppfattat Christina som en djupt religiös
människa med höga tankar om den katolska kyrkan och dess män.
De båda jesuitfäderna ha fått i uppdrag att uppträda och
handla på ett sätt, som motsvarat Christinas religiösa ideal
och hennes förväntningar av den katolska kyrkans män.
Syftet har varit, att Christina i de båda jesuitfäderna liksom
tidigare i Descartes skulle möta den katolska religionen i
dess ädlaste form.
En dag i början av mars 1652 kommo två resande
italienska adelsmän till Stockholm. De hade haft ressällskap
i Danmark med riksrådet Schering Rosenhane. Till
Stockholm kommo de i sällskap med riksstallmästaren, general
Wachtmeister. Christina hörde tillfälligtvis denne senare tala
om de båda italienarna. »Är det musikanter?» frågade hon.
»Nej, det är två adelsmän, som resa för att se landet»,
svarade Wachtmeister. Christina misstänkte, att det kunde vara
jesuiterna, och förklarade, att hon för allt i världen ville
göra dessa adelsmäns bekantskap. De tillsades att följande
dag begiva sig till slottet. De mottogos här av drottningen
i hela hovets närvaro. Men i ett obevakat ögonblick frågade
drottningen Casati med låg röst: »kanske haven I något brev
till mig?» Casati svarade utan att vända sig: »ja».
Drottningen lät sin kammartjänare Johan Holm hämta brevet
och mottog redan följande dag de båda jesuiterna i audiens
i »Fyrkanten». På fintligt sätt visste hon att bliva ensam
med dem. Ingen i Stockholm anade, att de två italienarna
icke voro två vanliga, resande italienska adelsmän. Christina
sade en gång helt kallblodigt till Schering Rosenhane: hon
visste icke, vad hon skulle tänka om dessa två italienare.
Han svarade: av dem vore intet att frukta; det var utmärkta
och älskvärda människor *.
1 Gasati’s berättelse hos Ranke, Die römischen Päpste III, Analecten 131.
— Under slutet av 1651 och början av 1652 ha även andra jesuiter
uppehållit sig i Stockholm, bland dem Gottfried Franken. Rebolledo till Don Pedro
di Gastro, Köpenhamn 30/3 1656. Rebolledo, Ocios 398. Antwerpen 1660;
Arckenholtz, Mémoires de Christine I, 465; jfr. Gigas, Grev Bernhardino
de Rebolledo 191. Dessa jesuiter ha emellertid hållits utanför frågan om
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
