Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp.
293
att taga sin utgångspunkt i Vikingatidens skriftkällor,
närmare bestämt skriftkällorna från 800-talets sista årtionden.
Sagesmännen är två: en norrman Ottar, Othere, och
Alfred den store, konungen av England 1.
Ottar var en man från det nordliga Norge. Han bodde
nordligast av norrmän, i Hålogaland, på den norra kanten
vid Vesterhavet. Men landet sträckte sig, säger han, långt
längre mot norr. Ödemarksland, karaktäriserar han. Endast
här och var höll det finnar till, om vintern för att jaga,
om sommaren för att fiska i sjön. Ottar var rik på renar;
han hade 600 tama renar; tog därtill skatt i hudar, dun,
fiskben och skeppståg av finnarna. På sina sjöfärder kom
han engång till kung Alfred. Han förde med sig till denne
kostbara valrosständer. Och han berättade i det
sammanhanget för konungen om en annan färd, som han företagit.
Kung Alfred lät uppteckna vad han berättade.
En gång, berättade han, ville han undersöka, hur långt
landet sträckte sig i norr och om någon människa bodde
norr om ödemarken; han ville också undersöka valrossjakten
i de trakterna. »Till den ändan» — heter det — »reste han
rätt norrut längs landet och hade hela tiden det öde landet
på styrbord och rum sjö på babord i tre dagar; då var han
så långt i norr som valfångarna någonsin far. Därnäst drog
han vidare mot norr så långt som han kunde segla på ännu
tre dagar. Där böjde landet sig mot öster eller också gick
havet in i landet, han visste icke vilket. Men det visste
han, att han däruppe bidade på vestlig eller svagt nordlig
vind, varefter han seglade därifrån i öster utmed landet,
så långt han kunde segla i fyra dagar. Då fick han bida
där efter full nordanvind, ty landet böjde sig där mot söder
eller havet gick in i landet, han visste icke vilket. Sedan
seglade han därifrån mot söder utmed landet, så långt han
1 Texterna i King Alfred’s Orosius, ed. by Henry Sweet, 16. —
Jmfr Rasmus Rask, Samlede Afhandlinger I, 337, 348, 349; Gustav Storm,
Om Opdagelsen af »Nordkap» og Veien til »det hvide Hav», i Det norske
geografiske Selskabs Årbog V 1893—1894, s. 92; Fridjof Nansen, Nord i
Tåke-heimen, 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
