Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Johan, utrikespolitiken och pressen är 1813.
189
leren, innan han afreste», och däri ligger alltså en god del
sanning. Men Wetterstedt var en försiktig herre, som inte
bara kände sig något illa till mods över att en Grevesmöhlen
aktades värdig att uttolka regeringens politik, utan också fann
artikeln, även efter hans överarbetning, något »hazardé» i
sin avfattning. Ingenting tyder på att han sökt förmå
Grevesmöhlen att undertrycka den; han visste ju, att
kronprinsen hade inspirerat den. Men han delgav före avresan
Engeström sina betänkligheter, låt vara utan större eftertryck, och
han ansåg sig förmodligen därmed vara kvitt ansvaret. Det
är däremot ovisst, om han invigt sin ställföreträdare såsom
hovkansler, Anders Kullberg, i saken.
För att underlätta uppfattningen av det efterföljande torde
det vara lämpligt att här giva en sammanfattning av de
stadganden i tryckfrihetsförordningen av den 16 juli 1812, som
vunno tillämpning eller — lämnades utan beaktande.
Alla förut gällande lagar, stadganden och föreskrifter om
tryckfriheten voro upphävda (,§ 1 mom. 1). Någon tryckningen
föregående granskning av skrift eller något förbud mot
tryckning därav skulle icke äga rum (P§ 1 morn. 2). Utgivaren av
dagblad och periodiska skrifter skulle i fråga om ansvaret
alltid betraktas såsom författare (g 1 inom. 7).
Såsom missbruk av tryckfriheten skulle bland annat anses:
1) »smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande
makter syftande omdömen och yttranden om samtida nationer eller
stater, med vilka riket är i fredligt förhållande, om deras
varande överhet, regering och regeringssätt, högre ämbetsmän och
sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller
underhandlingar»; förbrytelsen skulle straffas enligt kap. 6 § 5
missgär-ningsbalken, jämförd med kungl, förordningen 20 januari 1779;
»är skriften ej smädlig eller förgriplig, men genom densamma
missförstånd med utländsk makt sig yppat, må den utan
rättegång kunna konfiskeras» (§ 3 mom. 9). 2) »Allt kungörande
i tryck av vad som rörer statens å färde varande
underhandlingar med främmande makter eller eljest av konungens i
sammanhang med dem tillärnade beslut och avsikter samt dess
ministrars, råds och sändebuds värv, om det ej sker med
regeringens tillstånd eller med officiel tillåtelse»; skriften skulle
konfiskeras och förbrytelsen straffas enligt nyssnämnda lagrum
(§ 3 mom. 10).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
