Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsmötet i Kalmar 1397.
193
kröningsdokumentet. Den första avdelningen gäller konungen
och regementet. Det avhandlas däri successionsordningen
inom de tre rikena, dessas inre styrelse och förhållande till
varandra och till utlandet. Den andra avdelningen gäller
drottning Margareta. Den fastslår hennes ställning ifråga om
de gods, besittningar och rättigheter, som tillkommer henne.
Beseglarna sigillerar till mera bevaring, att alla stycken skall
stadiga, fasta och obrytliga bliva, dokumentet utfärdas i ny,
närmare angiven form och alla de föreskrivna artiklarna, för
vilkas riktighet beseglarna går i borgen, så fulldragas,
fullkomnas och bliva, som det står skrivet i det föregående.
De två dokument, som här återgetts och till sitt
huvudinnehåll markerats, utgör själva den grundval, på vilken en
rekonstruktion av händelserna i Kalmar sommaren 1397
alltid måste vila. Men en sådan rekonstruktion är först möjlig
efter lösningen av en serie olikartade problem. Dessa
problem knyter sig till dokumentet av den 20 juli, unionsbrevet.
Problemen är sedan länge ställda. De lösningar, som
getts, har utfallit i vitt skilda riktningar.
II.
Unionsbrevet från Kalmar blev först tillgängligt för
forskningen, då Arild Huitfeld fann det i det danska Rigsarkivets
gömmor och 1603 offentliggjorde det i andra delen av sitt
krönikeverk. För Huitfeld existerade ännu inga problem.
Han såg i brevet vad en flyktig betraktelse väl närmast anger
det vara: en fullgiltig statsakt, på vilken unionen mellan
de tre nordiska rikena vilade. Denna uppfattning blev i
århundraden den allmänt erkända. LagerBring och Suhm
delade den. Den godtogs utan vidare ännu så sent som 1841
av Carl Friedrich Dahlmann i hans Geschichte von
Dänemark.
Redan långt tidigare hade emellertid en mera kritisk
inställning kommit till synes. Man möter denna i en
avhandling av Carl Fredrik Georgii: Historia foederum Sveciam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
