Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsmötet i Kalmar 1397.
219
Man skulle trott, att under dessa förhållanden
unionsbrevets saga varit avslutad med mötet i Kalmar. Men brevets
roli som politisk faktor var långt ifrån avslutad. Det
egendomliga inträffade, att fram i Erik av Pommerns regeringstid
uppfattningen av detta brev som statsrättslig urkund omvälvdes.
Brevet togs fram. Det blev gjort bruk av det från två håll.
Den 11 september 1425 lät konung Erik taga ett vidisse
av unionsbrevet. Vidisset är utfärdat av biskop Jens av
Roskilde, beseglat av denne, biskop Jon av Oslo och greven
av Eberstein, därtill av fyra riddare, tillkallade som vittnen,
och försett med notarialvidimation. I de inledande orden
omtalas, att det vidimerade brevet var på papper och att man
vid undersökning funnit det oskadat och försett med tre
autentiska och hela sigill, ärkebiskoparna Jacobs och
Henriks samt riddaren Sten Bengtssons. De andra sigillen
befanns däremot på grund av ålder och andra omständigheter
dels bitvis, dels helt och hållet brutna och fördärvade.
Samtliga sigill uppges anbragta i nedre randen av brevet \
Det är givet, att utfärdandet av ett vidisse som detta
varit förbundet med bestämd avsikt. Rydberg har trott sig
kunna konstatera denna. Föranledd av omständigheterna
och i förlitande på samtidens glömska eller orediga hågkomst,
menar han, har konung Erik på detta sätt försökt skaffa
unionsbrevet en auktoritet, som gjorde det användbart för
honom. Han skall för ändamålet själv ha låtit förstöra
samtliga sigill med undantag av de tre; det skall därigenom
ha blivit möjligt undgå att blotta, vilka som beseglat och att
norrmännen — enligt Rydberg av kapital vikt — inte varit
bland dessa. Avsikten har varit att använda det stadgande
i unionsbrevet, däri skyldighet stipulerades för rikena att i
krig bistå varandra. Krigiska förvecklingar med grevarna av
Holstein hotade. »Visst är», slutar Rydberg, »att år 1426
trupper skickades från Sverige till Danmark för att deltaga i
kriget mot holsteinarna» 2.
Vad här framställes är ren och skär konstruktion, en i
1 Norges gamle Love II: 1 a, 36 f.
2 Rydberg i Sv. trakt. II, 582 ff., och i Handlingar ete. N. F. 11: 1, 40 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
