Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den en gång motiverats naturrättsligt. Nu var den
dock så gammal, att den måste anses tillhöra Sveriges
oskrivna rätt. Huru många författningsinstitut hade det
ännu vid denna tid annorlunda ställt?
Intet finns som visar, att man 1719 i minsta mån
tvivlat om sin rätt. När ständerna vid 1713—14 års riksdag
reflekterade på att under konungens frånvaro från riket taga
dess öden i egna händer och det t. o. m. sattes i fråga att
inrätta en kollegial regering efter mönster från 1660,
åberopades för ett sådant halvrevolutionärt förfarande på en gång
»Guds och naturens lag» samt »riksens fundamentale lag
och statuter». Där icke åberopade prejudikat, »acta
publica, särdeles Carolina och Sigismundiana», gjorde till
fyllest, fick satsen »necessitas superat omnem legem» supplera [1].
Sedan Karl XII avgått med döden, hyste man åter inga
skrupler mera att reorganisera riket på egen hand. Nu var
man i stånd att realisera 1600-talets konstitutionalistiska
strävanden med bästa samvete. En situation hade inträtt,
som det svenska folket icke sedan 1523 upplevt
motsvarigheten till. År 1649 utkorades nämligen den blivande
konungen i samverkan med en regerande drottning. I
konstitutionellt avseende må verkligen Karl XII:s död sägas ha låtit
seklernas hopp gå i uppfyllelse.
Den ständergeneration, som upplevt någonting sådant,
aktade sig ock att åter låta den konstitutionella vinsten gå
sig ur händerna. I det aktstycke, vari Ulrika Eleonora
erkänner det hon ingen arvsrätt har till Sveriges tron, hennes
s. k. preliminärförsäkran, får hon lova, att om hon blir vald
till drottning regera efter riksens stadgar samt de beslut och
den regeringsform, vilka »nu eller framdeles» av Sveriges
rikes ständer kunna varda författade, och i sin
konungaförsäkran § 5 att alltid instämma med samtliga riksens
ständer såsom maktägande »nu och framdeles» att göra sådana
beslut, stadgar och förordningar om sig och riket, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
