Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordrades bägge kontrahenternas överenskommelse. Av de lagar,
som till följd därav riksens ständer ägde full makt och
rättighet att om sig och riket förordna och verkligen stadfäst,
vore konungaförsäkran en del, en förklaring huru k. m:t
dem ville förstå och handhava, en edlig förpliktelse, som
k. m:t till följd av förberörda grundkontrakt sig utan vidare
dagtingan eller förbehåll påtoge.
Det andra uttalandet står att läsa i mindre sekreta
deputationens av biskop Browallius författade betänkande om
irriga begrepp rörande grundlagarna och avser både
regeringsform och konungaförsäkran. Det är för den ortodoxe
prelaten lika »irrigt» att påstå, det regeringsformen vore en
grundlag av konung och ständer som kontrahenter samtyckt,
som att hävda, det konungaförsäkran innehölle en
kapitulation mellan konung och ständer. Ty därmed förblandades
lag och överenskommelse eller kapitulation. Den senare
vore en actus som förelupit, då prinsen tagit emot rikets
tillbud om kronan och samtyckt till de villkor det äskat, den
förra vore en övning av den lagstiftande makt, som i själva
kapitulationen vore ständerna förbehållen och vari en konung
i en fri regering ingen del kunde äga.
Sammanställda lämna de båda uttalandena ingen
oklarhet om fundamentallagarnas rättsliga natur. Den
eventualiteten att den contractus fundamentalis, varom
landmarskalken talat, skulle vare en fundamentallag uteslutes genom
Browallius’ förklaring. Alla fundamentallagar liksom alla
lagar överhuvud falla helt utanför kontraktsbegreppets
omfång. Inga fundamentallagar äro kontrakt och inga
kontrakt fundamentallagar. Den definition av
fundamentallagsbegreppet, varpå ständernas pretentioner att ensamma stifta
fundamentallag strandat 1660, är avvisad. Grundlagen är
som varje annan lag »en övning av den lagstiftande makten».
Den är objektiv, icke subjektiv rätt.
Grundlag eller icke så finnes dock även enligt
frihetstidens ortodoxa statslära ett kontrakt mellan konung och
ständer. Men har man därför rätt att säga, att också för
den existerat ett naturrättsligt, om också något förtunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
