Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. J. Hartman.
111
och generalfälttygmästaren Bruce, om platsen för kongressen,
bestämde man sig slutligen för byn Lovö i Vårdö socken strax öster
om åländska huvudlandet. Efter en för ryssarna mycket lång och
orolig väntan, under vilken de skickligt preparerades med
antydningar om svenska fredsunderhandlingar på annat håll, anlände
slutligen Görtz själv och hans kolleger våren 1718 till Lovö och
det egentliga arbetet kunde taga sin början.
Gången av förhandlingarna skildrar Hartman ytterst
ingående. Av största betydelse är att han från början vinnlägger sig
om att påvisa den starka kontrasten mellan det av honom
framdragna ryska materialet och det av andra forskare företrädesvis
eller ensamt utnyttjade svenska. På grund av bristande
kännedom om den förra gruppen har denna ytterst betydelsefulla
motsättning tidigare antingen icke observerats eller också icke satts
in i sitt verkliga orsakssammanhang och getts den vikt den
rätteligen förtjänar.
Omständigheter, som nästan med detsamma påkalla vår
uppmärksamhet, äro främst den dominerande ställning, som
Görtz och Osterman intaga med undanskjutande av sina kolleger,
och därnäst det starkt holsteinska inslaget i den svenska
beskickningen och dess politik. Av Görtz’ landsmän märka vi hans
förtrogne sekreterare A. E. Stambke och justitierådet P. Paulsen
samt den som kurir i viktiga frågor använde kapten van der Fels.
De första, mera officiella konferenserna i slutet av maj
månad tjänade endast till att påvisa oförenligheten i respektive
ståndpunkter. Ryssarna ville behålla allt vad de erövrat, svenskarna
icke göra några eftergifter av vikt. Författaren får här tillfälle
att framhålla den egendomliga motsättningen mellan denna
ryssarnas omedgörlighet och de stora eftergifter, som de enligt Görtz’
uppgifter till Karl förut skulle ha varit beredda till, i det att de
voro villiga att återlämna både Finland, Livland och det viktigaste
av Estland 1.
Då alltså till synes kongressen var på väg att kvävas i sin
linda, räddades den genom enskilda konferenser mellan Görtz
och Osterman. Sedan den förre förgäves sökt genomdriva
återlämnandet av icke blott Finland, som ryssarna icke på allvar
tänkte behålla, utan även Reval, förde han förhandlingarna över
på en annan linje, som redan förut, ehuru mera obemärkt,
skymtat fram i diskussionen och de diplomatiska förhandlingarna.
Tsaren skulle få behålla de baltiska provinserna pius sydöstra
1 II s. 120. Sörensson har observerat motsättningen mellan de ryska
och svenska uppgifterna men känner de förra blott från Bacmeister och vågar
icke draga några bestämda slutsatser. Sverige och Frankrike III s. 93 och 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
