Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den medeltida renässansen».
223
too, of administrative and business
records . . . The merchant and the
lawyer, the bailiff’s clerk and the
physician, needed their Latin as
well as the scholar and the priest.
(s. 127 f.).
Samma anslutning till Haskins kännetecknar också
Nordströms behandling av den medeltida latinska litteraturen, vars
stora epok är tiden från 1000-talets senare del till 1200-talets
början. Det kan dock påpekas, att Nordström till vad han
hämtat från Haskins gjort en del tillägg, av vilka det mest betydande
gäller vagantlyriken. Det förvånar inte att dessa dikter, vars
renässansdrag redan Burckhardt framhävde och som spelat en
stor roll för föreställningen om en medeltida renässans, för
Nordström framstår som »oskattbara tidsdokument». Denna
poesi visar, framhåller han, »med vilken kraft en med antiken
befryndad världslighet förmår göra sig gällande gentemot
kyrklig disciplin och kristen livssyn i den helige Bernhards sekel» \
Haskins, som också tillmäter dessa sånger den största betydelse,
har ägnat dem en längre utredning (s. 177 ff.). Från denna har
Nordström endast hämtat en del synpunkter. Den analys, som
han själv ger av vagantlyriken (s. 390 f.), bygger på ett
specialarbete, Holm Sussmilclis dissertation Die lateinische
Vaganten-poesie des 12. und 13. Jahrhunderts als Kulturerscheinung,
Leipzig 1917. Nordström har utnyttjat denna källa, som förresten
inte heller finns omnämnd, på samma sätt som Haskins bok.
För att ge en föreställning om beroendet kan det vara nog att
sammanställa en passus hos Nordström med en hos Siissmilch.
Det heter i dennes karakteristik av kärleken i vagantlyriken:
»Aber dieser Naturtrieb ist nichts Siindhaftes, sondern de natura
coelestium». (a. a. s. 26). Nordström konstaterar i sin
framställning: »Kärleken är ingen synd men en naturdrift av himmelskt
ursprung» 2.
I sin framställning av förnyelsen inom naturvetenskaperna
under perioden ifråga (s. 396—402) följer Nordström Haskins
ännu trognare än i det redan berörda avsnittet om 1100-talets
franska humanism. Det finns knappast en sats här, som inte
mer eller mindre direkt har sin motsvarighet i Haskins
ovannämnda två kapitel om översättningar från grekiska och
arabiska och om naturvetenskapernas återuppblomstring. (För
s. 396 hos Nordström jfr ss. 278—80 hos Haskins, för s. 397
1 A. a. VI, s. 390.
2 A. a. VI, s. 390.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
