Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Slaget på Brunkeberg och dess förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slaget på Brunkeberg ocli dess förhistoria.
189
folk att vända sig mot ett regeringssystem, som utarmade
landet.
Man behjärtade framför allt Stockholms trångmål: det
är betecknande, hur bägge de nämnda flygskrifterna ha
framhävt våldsdåd och missförhållanden i denna stad. Ett
»förbund» med Stockholm var redan nu eftersträvansvärt \
Det hade verkställts i kampen för Karl Knutssons
konunga-döme på hösten 1464. Kravet på ekonomisk separatism
förenades härvid med den nationalistiska agitation, som Karl
Knutsson sedan 1450 hade bedrivit mot danskarna och det
danska konungadömet och som beskyllde det sistnämnda
för strävan att bringa svenskarna i träldom. Ett fast
politiskt program och en fast politisk konstellation skapades:
Sturetidens nationalism och det parti, som bar upp denna
utanför rådet2.
Karl Knutssons anhängare besegrades i slutet av 1464
av Oxenstiernorna och deras bundsförvanter. Men Dalarna
och Stockholm utgjorde trots detta en ej föraktlig militär
och politisk maktfaktor. Gruvorna och städerna kunde
tillhandahålla övat och rustat krigsfolk, t. o. m. rytteri3. Det
rörde sig ej om stora kontingenter: Sturekrönikans uppgift
om 1300 välrustade »kolaredrängar» från Kopparberget, som
1467 följde Nils Sture, är säkerligen överdriven. Under
1500-talets första decennium räknade man med att
Salberget kunde ställa upp 24 fullrustade »gruvdrängar» och att
några hundra man från gruvorna och från köpstäderna ut-
1 Se Sturearkivet nr. 698, B. A.
2 Jfr. Gottfrid Carlsson i artikeln »Kring 450-årsminnet av slaget på
Brunkeberg», Svenska Dagbladet den 10 oktober 1921: »Det är i själva
verket först i slutet av 1460-talet och början av 1470-talet, som nationaltanken
genomsyrar det svenska samhället». Carlsson ser häri ett verk av Sten
Sture, som i förening med Nils Sture »lyckades ingjuta ett verkligt nationellt
innehåll i den folkliga rörelsen». I »De Skandinaviska länderna under senare
medeltiden», Världshistorien skildrad i dess kulturhistoriska sammanhang
under red. av H. Almquist, Upps. (tr. Sthlm) 1932, daterar Carlsson det
nationella genombrottet från slaget vid Haraker, varefter de lägre stånden
förbi evo »genomsyrade av en antiunionell åskådning)) (s. 722 f.).
3 Sturearkivet nr. 1177.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
