Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Slaget på Brunkeberg och dess förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slaget på Brunkeberg ocli dess förhistoria.
191
overksam1. Hans politik måste nu te sig ytterst tvetydig för
Christiern I. Den var i sig själv ett utslag av självrådighet,
som vittnade om konungens bristande auktoritet under de
ekonomiska besvärligheter, som förvärvet av Slesvig och
Holstein förde med sig. När Nyköpingsfördraget ej kunde
omedelbart kompletteras med bindande försäkringar om
kung Christierns hyllning i Sverige, gav det precis samma
resultat, som de av Christiern häftigt klandrade
överenskommelserna i Vadstena och Jönköping i årets början.
Axelssönerna buro ansvaret för Nyköpingsfördraget samtidigt med
att de framstodo som bundsförvanter till Karl Knutssons
förklarade anhängare.
Christiern tog genast konsekvenserna och insatte i
december 1466 sin broder greve Gerhard som föreståndare för
Slesvig och Holstein för att bättre kunna ägna sig åt sina
kungarikens ärenden 2. Tidigt på våren 1467 förnyade
Oxen-stiernor och Vasar striden mot Nils Sture, stödda av folket
i Fjärdhundraland, medan Jöns Bengtsson själv begav sig
till Öland, där han kom i kontakt med Christierns trogne
anhängare Magnus Gren. För att ej se Oxenstiernorna
återtaga makten i landet måste Erik Axelsson stödja Nils Sture.
Christiern återigen såg sig ställd inför utsikten att förvärva
Sverige med Oxenstiernornas hjälp och valde att stödja dem.
Det rika byte, som Axelssönernas län utgjorde, måste även
ha lockat honom liksom utsikten att genom deras
kväsande stärka sin ställning gentemot Danmarks adel. Han
utfärdade handelsförbud mot Sverige och drog in Tranekær,
det åtkomligaste av Axelssönernas län. Därmed var hans
brytning med hela brödrakretsen given 3.
1 Skoglund a. a. s. 120, 124 och 126 f.; Fabricius a. a. s. 222; Tunberg,
Sveriges Riksdag I. 1, Sthlm 1931, s. 136 f.
2 E. Arup, Den finansielle side af erhvervelsen af hertugdømmerne,
Dansk Historisk Tidsskrift VII. 4, s. 351 o. 365 not 1.
3 Fabricius’ uppfattning, a. a. s. 223 f., att indragningen av Tranekær
och avsändandet av Ivar Axelssons uppsägelsebrev till Christiern äro ungefär
samtidiga händelser utan inbördes orsakssammanhang, torde knappast erhålla
tillräckligt stöd i källorna. Förhållandet, att den nye hövitsmannen på
Tranekær, Erik Sture, den 10 maj 1467 erkände skuld på 600 mark till Filip
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
