Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den europeiska kopparmarknaden under 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Eli F. Hecksclier.
som både i verkligheten och i föreställningssättet med skäl
kan kallas en monopolställning, införde Gustaf Adolf 1624
och 1625 den svenska kopparmyntfoten. Nu utgick den
från ett läge som hade den stora spanska utmyntningen till
förutsättning; och när denna upphörde, var det prisläge
varpå den! svenska kopparmyntfoten grundats ur räkningen som
normal företeelse. Men marknadens absorptionsförmåga höll
sig icke desto mindre påfallande väl uppe, som man kan se
av att den relativt taget starkt växande svenska produktionen
och avsättningen fram till halvsekelskiftet icke alls utlöste
nya varaktiga prisfall utan tvärtom gingo tillsammans med
ett över längre perioder påfallande konstant prisläge, som
över huvud taget icke försköt sig under hela århundradet.
I fråga om situationen längre fram under 1600-talet och
ännu mer under det följande århundradet, då försörjningen
med svensk koppar avtog, blir det egentliga problemet hur
en ny prisstegring kunde utebliva, varvid emellertid den
engelska kopparproduktionens utveckling från 1600-talets
sista tid utgör den mest närliggande förklaringen. Visserligen
tycks den engelska kopparen icke i någon större
utsträckning ha exporterats till Europa, utan i stället till Östasien;
men redan att England försvann som kopparimportör bör ha
spelat en viss roll.
En av tidens bästa kännare på metallproduktionens och
metallmarknadens ställning i hela Europa, Erik Odhelius,
senare adlad Odelstierna, förklarade som facit av en under
två och ett halvt år företagen studieresa till nästan alla
europeiska länder 1690-92, att den — då likväl ganska
betydligt minskade — svenska produktionen var nästan lika stor
som allt vad Europa sammanlagt fick från andra håll; och
på alla punkter? där hans uppgifter kunna kontrolleras ha
de visat sig riktiga, så att slutsatsen förefaller icke kunna
jävas. För de två århundradena 1609—1811 kan man
dessutom noga följa de olika kopparkvaliteternas förekomst på
Europas förnämsta varumarknad, nämligen genom
Amsterdams priskuranter. Det visar sig nu därav, att den svenska
kopparen allt ifrån 1624 ända till slutet förekom i samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
