Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet. 43
förut; vid sidan av Strömfelt, som ju just hade lämnat länet,
nämnes blott en person i Stockholm, med summa en
fjärdepart (icke heller Strömfelt hade f. ö. mer). I detta fall kan
man också konstatera något som eljest icke är möjligt,
nämligen i hur stor utsträckning innehavet låg hos
brukande bergsmän. Totalantalet individuella fjärdepartsägare var
nästan exakt oförändrat, nämligen 804. Men de brukande
bergsmännens antal hade i stället gått ner starkt, nämligen
till 315, sålunda från ungefär två tredjedelar 1686 till knappt
två femtedelar. Dessa brukande bergsmän ägde emellertid
fortfarande ej långt ifrån halva antalet fjärdeparter (571
av 1200), och av de sex fjärdepartsägare som ägde mer än
tio andelar vardera voro de fyra brukande bergsmän. Också
om detta utan tvivel innebar en avsevärd nedgång i den
del av det totala innehavet som föll på de brukande
bergsmännen — exakt kan det ej avgöras i brist på bearbetade
uppgifter för andra tidpunkter — så hade alltså åtminstone
ännu icke äganderätten till berget alldeles gått ifrån dem.
Det finns en källa av annat slag, en inlaga av en
rådman och en kämnär i Falun, från nästan samma tidpunkt,
som emellertid tyder på att utvecklingen hade börjat oroa
bergsmännen. Vad petitionärerna vände sig emot var
visserligen icke enbart själva fjärdeparternas övergång till
utomstående; de begärde nämligen att Bergslaget på samma sätt
som järnbergslagen »må bliva konserverad vid sine
gruvedelar, bruk, hyttor och bergsfrälsehemman, små jordeägor
och gårdar» d. v. s. att också bergsfrälsehemmanen —
varom mer i det följande — skulle stanna inom
bergsmansståndet. Men redan själva ordalagen förefalla tyda på att
klagomålen samtidigt innefattade fjärdeparternas avsöndring;
och när klagomålen efter en knapp tjugoårsperiod återkommo,
var det enbart detta senare som de gällde, medan
resolutionen vid denna senare tidpunkt uttryckligen hänvisade
till den som hade lämnats på den nu ifrågavarande första
inlagan. Man förefaller mig därför kunna gå ut ifrån att
också övergången av fjärdeparter till utomstående redan på
1720-talet hade börjat falla i ögonen. I alla händelser ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
