Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.
251
statsrätten 1. K. M:ts och konstitutionsutskottets resonemang
härvidlag år 1815 är mer bärkraftigt än man velat medge.
Med Norges grundlov, varur dess bestämmelser hämtats, står
den icke i strid, men den gör dem onödiga. Att stryka dem
ur Norges grundlov hade varit en naturlig konsekvens av
att de icke inrangerades i Sveriges regeringsform. I stället
förklarades — egendomligt nog på norsk tillskyndan — i
riksakten § 12, att omskrivna bestämmelser skulle i anseende
till Norge ha samma kraft som detta rikes grundlag 2.
Att Karl XIII försåg riksakten med en kunglig ingress
var en naturlig följd av att han så gjort både med
Sveriges regeringsform och Norges grundlov. Att han lät den
också få vad den senare saknar — en kunglig avslutning
saknar större intresse, då det visar sig, att denna blott utgör
en motsvarighet till senare delen av grundlovens ingress. De
tre verb — »stadfästa, gilla och bekräfta» — som trätt i stället
för resp. »antaga, gilla och bekräfta» och »antage, stadfæste
og bekræfte» — må gärna uppfattas som en
sanktionsformel. Sanktion har också lämnats av Sveriges och Norges
konung i så nära anslutning som möjligt till i de båda
länderna gällande regler för grundlagstiftning 3.
Bortelimineran-det av »antaga (antage)» är signifikativt. Karl XIII är
konung så väl över Sverige som Norge, och blir det icke först
genom att antaga en av resp. nationalrepresentation redan
beslutad grundlag. För konungens rätt att stifta riksakten
1 Jag kan således icke instämma i den principiella förkastelsedom, Alin
i Hist. Tidskr. 1887 (Strödda bidrag till svenska statsskickets historia IV)
uttalar över sättet för riksaktens antagande. Jag instämmer i häradshövding
Barthelsons av Alin s. 316 f. citerade ord, att regeringsformen ej vore »stiftad
till regel för sättet att göra ett samband emellan nationer». En annan sak är
att man genom riksakten ändrat regeringsformen i större utsträckning än
som betingats av föreningen (Se t. ex. Alins uppsats s. 312).
Ehuru Varenius anser Norges grundlov vara det första och egentliga
unionskontraktet, till vilket riksakten sluter sig som ett supplement, kan jag
dock acceptera vad han säger i Nyare unionell litteratur s. 67 st. 4 och 5
om ändring av Norges grundlov. Alltid måste dock sådana ändringar även
införas i riksakten.
3 Alin, Unionen bilagor s. 353.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
