Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Orn i den lund, som sangen öfvergaf,
Ett eko väcks, — det är, när lijertan brista:
Guitarrn är stum pä Bellmans fattiggraf,
Den sprungna bågen läggs på Kellgrens kista.
Då är det hon, som fängslar land och stad
Med några visor i ett tidningsblad.
Hon, hvilken fa ha sett, än färre känt,
Hur med en rad hon klarar trumpna miner!
Idyllen, — värre är det ej bevändt, —
Har evigt plats, jemväl ibland ruiner,
Och, kära landsmän, — sen er blott omkring:
Hur mycket löjligt fins på jordens ring!
Hur hvarje ord i minnet fastna vill!
Den är som kardborrn, denna qvicka meter,
Och halfva Sverge kan den utantill,
Borran man frågat, hvad författarn heter.
När Ryktet sist gör officielt besök,
»Ar inte hemma», svaras från ett kök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
