Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Hon kände, ur sin långa domning väckt,
Hur lifvet liksom droppvis återvände,
Men ryste till för nattens kalla flägt,
Som vinterliga Apenniner sände.
Från tröskeln sågs ett hörn, en månljus flik
Af domens svart-och-hvita mosaik.
Nu stod hon utanför — men hu! så frusen,
Så hjelplös hland de höga, tysta husen.
Hvem var hon sjelf och huru kom hon hit
Och var det dröm alltsammans eller vaka?
Hon såg sin svepning släpa lång och livit,
Medvetandet med fasa kom tillbaka.
Hon var Ginevra, af föräldrar såld
Med kropp och själ i dender mannens våld,
Af kyrkan räddningslöst i fjettrar slagen
Och af befriarn, döden sjelf, bedragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>