Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
................................................. S C E
vår insats det första embryoniska försöket att genom
Strindberg skapa en svensk teatertradition.
Intima teatern gömmer också minnen av långt ljusare
slag, så till exempel firandet av teaterns ettårsdag. Ja,
vi firade verkligen denna, men vi hade också skäl — ty
Gud ska veta att det inte var lätt att komma igenom
detta första år. Dagen begynte med frukost på Lidingöbro
värdshus. På vägen dit ut stjälpte bilen i vilken
direktionen satt, men detta tordes vi ej tala om för den
skrockfulle Strindberg, till vilken vi senare på dagen voro
inbjudna på middag. Denna avåts i »Blå tornet» under den
mest gemytliga stämning. Ja, den store författaren var
till och med på så gott humör att han, vad vi aldrig
kunnat hoppas på, kom med till vår kamratfest på scenen på
kvällen och dansade fransäs med Anna Norrie mot
Fanny Falkner och mig som vis-å-vis. Gösta Gustafsson
föredrog även några kupletter, som Strindberg inte alls
misstyckte fastän hans namn förekom då och då i
refrängerna. Från denna afton kommer jag också ihåg att
Strindbergs intresse vaknade för den moderna scenbelysningens
på den tiden oanade effekter. I »Drottning Kristina»
använde vi oss av ett stort cerisefärgat sammetsdraperi som
bakgrund. Framför detta dansade nu Anna Flygare och
Fanny Falkner improviserade plastiska danser medan
undertecknad skiftade belysningseffekter i olika ljus på det
mottagliga sammetsdraperiet. Detta behagade Strindberg
till den grad, att han i nära en timmes tid lät förnöja sig
med detta skådespel, ropande från salongen: »Rött, grönt,
gult», etc. vilken färg han ville ha. Långt efteråt talade
han många gånger om dessa belysningar och ville söka
experimentera sig till belysningseffekter, som fullt kunde
beledsaga ett skådespels olika dramatiska faser.
Det skulle här bli alldeles för långt att omtala alla de
gånger under olika förhållanden vi sammanträffade med
Strindberg. Det var ju en historisk tid nästan varje dag
under dessa tre år. Det sista minnet jag personligen äger
av honom hör ej till de mera soliga, men är dock
karaktäristiskt nog.
Intimans saga var all, och förberedelserna för den av
Uno Brander och Moje Stiller startade Lilla Teatern
hade börjat, då jag får ett telegram från Strindberg av
följande lydelse:
»Styr om att utmätta möbler och gardiner
återbördas, eljest händer något mycket ledsamt, mycket.
Jag har ställt dessa saker som säkerhet,
överståthål-lareembetet har belagt dem med qvarstad och S. L.
är obeveklig. Undertecknat Sg.»
Jag måste erkänna att jag hade svårt att förstå
telegrammet, varför jag gick upp i »Blå tornet» för att söka
Strindberg. Ilan var då på vinden i biblioteket. Jag går
uppåt vindstrappan, där jag möter Strindberg, iklädd en
lång brun nattrock och med ett par väldiga folianter
under sina armar. Håret stod i alla väder och jag fick en
vision av Moses med lagtavlorna. Artigt frågade jag
honom vad telegrammet åsyftade, i korta fraser röt han då
NEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimHiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiuiiiMiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiimt
ut mot mig: »Säg honom Strafflagen är obeveklig. — Såg
på morgonpromenaden möblerna flyttade — mina
möbler som stå som säkerhet för skuld», varpå han vredgad
går om mig i trappan. Nere i förstugan stod hans dotter
Greta och väntade honom och som jag såg att han ej
var på bästa humör så fann jag det klokast att avlägsna
mig. Saken var emellertid ej alls så farlig som Strindberg
i sin fantasi sett den. Förhållandet var nämligen det, att
för att hinna dekorationsarbetet färdigt i tid till »Äkta
makar», med vilken pjäs Lilla Teatern startade, hade
den gamla publikfoyern måst apteras till
snickareverkstad, varför den fina mahognymöbeln Falck ovetande
blivit bortflyttad. Detta hade Strindberg sett på sin
morgonpromenad och, misstänksam som han var, trodde han
att Falck hade företagit någon oegentlighet med möbeln.
— Några dagar efter denna händelse togs Intima teaterns
skylt ned och ersattes med »Lilla Teatern».
Ja, så slutade denna stolta æra, som kanske dock i
tea-terhistoriskt hänseende på grund av dess store beskyddare
varit en av de intressantaste vår huvudstad haft. Minnena
efter densamma äro tyvärr ej heller på långt när så
fullständiga som de borde ha varit. Så till exempel
förstördes med Lilla teaterns övertagande av lokalen hela
affischsamlingen, som låg buntad i biljettkontoret. Mycket
annat skulle också kunna ha bevarats av intresse från
denna tid, om vi ej varit så unga och oreflekterande.
Föga tänkte vi då på den betydelse teatern en gång skulle
komma att få i Strindbergsforskningens tjänst.
Alrik Kjellgrén.
SKÅDESPELERSKAN
Peruk och puder, smink och décolleté. ..
Du henne ser en afton från salongen;
där har hon männens själ och längtan fången,
en ljuvligt syndig kvinnoorchidé .. .
På promenad — i hemmet ■— vid ett té
Du möter henne se’n för första gängen —
uppnådd av ingen, efterträdd av mången ■—
en liten kvinna, chic och retirée.
Väl — Du förvånas — var är då koketten,
»aktrisen» med raffinement i sätten,
var orchidén med drivsliusblomkultur?
Publik — på scenen sök en konstnurinna!
i hemmet mänskan! Tro mig, Du skall finna
man gör ej konst av vad som är — natur!
X-TIAN.
Pälsvaror
Körsnär John Petterson
Fördelaktiga priser
Upplandsgatan 39, Vestmannagatan 82
Carl JCundgren
83 Slegering sgatan 83
Tel. 13997
Atelier för
jCyxsAodon-
tilluer Aning
öpecialiié:
Originalmodeller och
Öndioiduella låstformer
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
