- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
254

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillsammans med min gamle vän Ernst Rolf, honom har jag
nu känt i femton år, och när han ber mig om något så förstår
ni nog att jag icke kan säga nej, och han bad mig om att
komma. Jag ville så gärna! Vet ni förresten att det är jag som
har komponerat en mängd av hans visor? Jo — jag är
komponist, och tillika den enda komponist som jag själv tycker om,
ty ingen av de andra förstår mig. Det är icke många som vet
att jag gör mina melodier för att man alltid antingen lägger
märke till sångaren som sjunger dem eller också till själva
sångens namn, blott aldrig till komponisten! Jag har i åtta år
haft ett musikförlag i London, det gick utmärkt. I London har
jag förresten träffat Carl Rrisson — nice chap!

— Hur kommer det sig att cirkus börjar bli gammalmodigt?
frågar jag.

— Det är biografernas skull, de eländiga biograferna som tar
alla goda artister och clowner. Och en cirkus med bara hästar
— nej, det går inte! Även varietéerna lider av biograferna och
av samma orsaker, filmen ger ju i allmänhet bättre arbete och
större chanser, och det är ju ingenting att säga om att
artisterna använda sig av det. Det är sorgligt, men så är det, och å
andra sidan kan man ju icke heller begära att publiken skall
förspilla en kväll med att åse medelmåttiga eller dåliga nummer.
Det finns inte längre några clowner. Nu har både cirkusen och
varietén samma fel: de vilja spara! Och i vår tid får man göra
nästan allt utom det. Vi äro bortskämda och kräsna numera
och våra nöjen skola vara créme de la créme för att
tillfredsställa oss. En man som jag, jag är ju också den bäst betalda
music-hall-artist i världen, har nu tusen francs per kväll, och
då de övriga fjorton—femton på programmet tillsammans inte
kostar mer än cirka 3 000 francs — direktören skall ju också
leva — så kan ni förstå hurudana dessa artister skola vara.
Principen är fullständigt felaktig. Om en music-hall kunde hålla
ett alltigenom förstklassigt program så skulle ni se att det också
bleve fulla hus, inbesparingar av varje slag i denna bransch
äro felberäkningar.

— När jag är färdig med mitt engagement här i Nizza går
jag ut på en lång turné i Italien och Schweiz, jag har min egen
tiupp och ni kan vara lugn för att här icke sparas på krutet,
jag har följt min princip vid dylika tillfällen och offrat litet av
mina personliga inkomster för att göra programmet så mycket
bättre och roa folk så mycket mer, och jag törs lugnt säga att
ett bättre program har icke setts sedan Barnums dagar — alla
numren är helt enkelt förstklassiga. När den turnén är över
skall jag ta mig semester i min villa vid Genua (Grock har ett
par egendomar i Paris och dess närmaste omgivningar samt ett
par slott i Nordfrankrike utom sin rivieravilla) där jag får
besök av en diktare som gör texten till en operett som jag har
komponerat. Efter ett par månaders vila skall jag så till
Tyskland och sedan runt, det blir på den resan jag kommer till
Skandinavien — kanske i början av nästa höst.

— Om ett par år drar jag mig tillbaka från sågspånsarenan,
dock icke helt och hållet, det skulle jag inte kunna stå ut med,
jag bibehåller nog tre månader om året åtminstone för att
hålla mig i träning. Vila är icke något för mig, jag tycker inte
det är värt att leva om jag inte får vara i farten. Jag står nu
på höjden, jag har världsrekord i biljettintäkter, i London har
jag på en vecka i Coliseum inbringat dem 18 000 pund sterling,
och i Berlin på en månad har jag nått 420,000 mark.

DAMVÄSKOR

VÅRENS NYHETER NU INKOMNA

♦♦

23 Kungsgatan VASKAN Kungsgatan 23

DON JUAN I GÖTEBORG

G rik Zettevman som Q)on tyuan

På Stora teatern i Göteborg dugga premiärerna tätt, och den
senaste upptog ingenting mindre än Don Juan.
Föreställningen blev enligt kritiken en god framgång för teatern. Den
förstärkta orkestern klingade utsökt under Matti Rubinsteins
ledning och Poul Kanneworff hade skapat en effektfull
inramning åt pjäsen. Titelrollen sjöngs av Eric Zetterman, assisterad
av Erik Åby som Leporello och Conrad Arnesen som Octavio.
På spinnsidan gjorde Ingalill Söderman en idealisk Zerlina, och
Donna Anna och Donna Elvira sjöngos förtjänstfullt av Inez
Köhler och Inga Peters.

Jag kan icke tillbakahålla min beundran: Sans blague?

— Jo, det är sant nog, skrattar Grock. Så sluta upp nu .. .
pourquoå? Jag skulle då vara en större clown än jag har lov
att vara!

Nizza i mars. Ole Winding.

] Söker Ni en kvalitetsvara elegant utförd |
till moderat pris vänd Eder då till I

BRÖDERNE ELMÉR

PÄLS- o. DAMSRRADDERI

GREVTUREGATAN 24 All |

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free