Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta satte konung Carl i den högsta förskräckelse,
så att han bad Rolf om stillestånd på tre
månader. — »Det var en skymf för Frankrike!» — skreko
konungens vasaller och började genast fientligheterna
efter stilleståndets slut. De hade äfven en
framgång vid Chartres, men Rolf var i själfva verket
den starkare, och i Frankrike såg man icke annat
än undergång för ögonen. Carl sammankallade åter
sina vasaller till rådplägning, och nu mera var deras
sinne så omstämdt, att de funno sig böra
underkasta sig vida hårdare vilkor, än blott några
månaders stillestånd. De rådde konungen att gifva
nordmannahöfdingen ett stycke land att bebo och
därtill sin dotter Gisela till gemål, för att sålunda
binda honom vid Frankrike och i honom få ett värn
mot nya fiender. Ärkebiskop Franco afgick med
dessa förlikningsvilkor till Rolf. Denne fann dem
antagliga, han ingick ett nytt stillestånd, och
därefter skulle man åter sammanträda för att fullborda
freden. Grefve Robert af Paris slöt särskildt fred
och uppmanade Rolf att antaga kristendomen, och
Rolf sade till konungens utskickade: »Jag samtycker
till eder konungs förslag, han skall vara för mig en
fader, och jag vill vara hans son!» När den slutliga
freden uppgjordes, förklarade dock Rolf, att det
land, han fått, var för litet, och fordrade mera. Han
fick då Bretagne, som låg alldeles invid det förra,
hvilket efter hans nordmän började kallas Normandie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
