Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vår egen och därför af de förfärliga händelser,
som i våra dagar uppröra världen, liksom
frammanas af sig själf; men äfven därför, att den tafla,
där han utgör hufvudfiguren, är bruten ur den stora
tafla, då det gällde för vårt fosterland att vara eller
jcke vara, och då det räddades — icke genom
penningar och legda härar, utan genom det svenska
folket själft, eller rent af den svenska bonden.
Det är helt enkelt en tafla ur det så kallade
»lilla kriget»,, som vi här vilja framställa.
Mer än en gång har Sveriges tillvaro såsom
själfständig stat hängt liksom på ett hårstrå. Men
knappast var, om man tager alla förhållandena på
en gång i betraktande, faran någonsin så stor som
under det danska kriget 1611 —1613, strax efter
konung Carl IX:s död. Inom Sverige själft kunde
vidt utseende förvecklingar uppstå redan inom
konungahuset, i anseende till frågan om arfsföljden.
Den döde konungens brorson, hertig Johan af
Östergötland, hade nämligen närmaste arfsrätten till
kronan, och denna var upprepade gånger erkänd af
Carl IX själf. Därtill hade landet trenne krig på
en gång, det polska med Sigisipund, det ryska och
det med Danmark. Slutligen var landet helt och
hållet utblottadt genom de ofantliga bördor, som
snart sagdt allt sedan 1561 vållats genom ett
beständigt krigstillstånd, hvartill kommit pest och
missväxtår. Det fanns intet landskap i Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
