Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom i öppen strid, det fann han genast vara allt för
vågadt; men undkomma honom skulle dock
vålds-kräktaren icke. Han lät genast budkaflen gå och
samlade i tysthet bönderna och förläde dem i
skogen ett stycke från landsvägen, dolde uppe i
bac-karne något bortom kyrkan. Själf förklädde han
sig till tiggare och linkade i väg, låtsande sig vara
halt, nedåt kyrkan, där han tog plats utmed vägen
mellan prestgården och Göljemåla.
Här satt han en stund, utan att någon fiende
hördes af. Men så fick han höra hästtramp på
af-stånd. Det närmade sig, och snart såg han de
fientliga ryttame komma landsvägen framåt.
Anföraren red främst och efter honom de andre — idel
vilda, roflystna anleten, hvilka buro prägeln af det
råa själfsvåld, som inrotat sig hos dem. Det var
verkligen så med det värfvade folket denna tid,
hvilket togs från alla Europas länder och gick i
den makts sold, som betalade mest, att det snarare
var mer farligt för sin vän än sin fiende. Funno
desse krigsmän sig på minsta sätt åsidosatte, fingo
de icke gå dit de ville, fingo de icke den trakt sig
anvisad till plundring, där de hoppades det rikaste
bytet, eller brast aldrig så litet i deras sold, så
vägrade de helt enkelt att strida eller gingo rent
af öfver till fienden. Så förhöll det sig med det
utländska folket i danska hären, och likaså i den
svenska. Det var en af de stora svårigheterna, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
