Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få lika tappre. Grefve Magnus, som såg det,
återkallade förgäfves med trumpetskall de djärfve, och
när en öfverstelöjtnant med 30 ryttare hann fram
till hjälp, så blef han vittne till, huru den tappre
grefven och hans följeslagare nedhöggos.
Öfverste-löjtnanten undkom själf med 14 sår och efter
förlust af 27 man.
Fem dagar därefter kom en öfverste från ryske
czaren och lämnade grefvens enka en fyrkantig låda.
När denna öppnades, var hon fodrad med rödt taft,
men i det röda taftet låg grefve Henriks blodiga
hufvud. Det var en rysk artighet! Grefve Henrik
var den siste grefven med namnet Thurn i Sverige.
Så gingo åren. Efter den förste Carl kom den
andre och den tredje, och Sveriges ära brann och
bleknade ömsom, tills slutligen den stora makten
inom Europa gick i andra händer. Ungefär hundra
år voro då förflutna, sedan grefvarne von Thurn i
vår krigiska storhets middagsglans stredo och blödde
för det land, som lämnat dem skydd för förföljelser
och blifvit deras andra fädernesland, hvartill de köpte
sig bördsrätt med sitt varma blod.
Då uppkastades af stormen på stranden i
närheten af Norrköping ett fartyg, som förde
främlingar om bord. Några från staden — där man lifligt
mindes Ryssarnes framfart år 1719 — togo dem för
Ryssar. Men förskräckelsen lade sig snart. Bland
främlingarne voro några boktryckeriarbetare, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
