Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt spratt till, när han hörde ljudet af den
främmandes röst. Han var alldeles icke fördjupad
i sin handskrift, han hade mera för skens skull
dragit den under ögonen, än för att verkligen intränga
i dess innehåll. Efter ett par timmars orolig sömn
hade han stigit upp, men blott för att åter grubbla
på nattens tilldragelser, hvilka snarare trädde
djupare in i mörkret, ju mera han sökte vinna klarhet
i dem. När han hörde främlingens fråga, reste han
sig upp från stolen och vände sig om.
»Knut Assarsson!» utropade han, och hans röst
uttryckte både förvåning och glädje.
»Tidigt kommer jag att söka eder, herr Bengt»,
sade den högväxte vid dörren och tog ett par steg
fram, > men det var min föresats att mitt första
bé-sök efter återkomsten till fäderneslandet skulle gälla
eder. Men när jag i går kom hit till staden, fick
jag höra, att I tillsammans med konungen dragit
öfver till Öland, och då drog jag dit, ty jag ville
äfven träffa honom.»
»Och lyckan gynnade eder på ett märkeligt
sätt, Knut!»
»Ja väl», nickade Knut själfbelåtet småleende,
»lyckan gynnade mig. Den sydliga vinden lockade
mig att rida söderut, och då jag fick höra, att
konungen först på eftermiddagen ämnade återvända,
så ville jag se till, om jag ej skulle få ett gladt
budskap med mig till mitt första möte med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
