Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågade sig själf för första gången: skall det icke
lyckas mig, har jag ställt mitt mål för högt?
Han ryckte af sig handsken, som betäckte hans
venstra hand, och tryckte handen häftigt mot
pannan. Men lika hastigt drog han den tillbaka, och
hans blick stannade liksom fasttrollad vid en
ädelsten, som lyste från en ring på denna hands pek-
o
finger. A synen af denna ring tycktes på honom
utöfva ett egendomligt inflytande. Hans blick
ljusnade, dysterheten försvann och idel kraft lågade ur
hans stora, talandé ögon.
»Nej, nej . . . jag skall lyckas!» hviskade han
beslutsamt.
I detsamma förkunnade klockorna i Kuretornet,
att bönen var slutad.
Knut befann sig nu i närheten af slottsporten,
och han skyndade med stormsteg öfver de båda
broarna och in genom slottets hvalfport samt vidare
genom det långa porthvalfvet i själfva slottsmuren.
Hade det ej varit så mycket folk i rörelse, så hade
den häftighet, som utmärkte alla hans rörelser, väckt
allas uppmärksamhet. Var det nu någon som
fäste sig därvid, så tänkte man, att det var någon
af konungens folk, som haft något att uträtta i
staden, måhända någon i Gustaf Horns följe, hvilken
under dagens lopp dragit ut från slottet att som
konungens sändebud afgå till Danmark och inbjuda
konung Christian till bröllopet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
