Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som så tydligt påminde om den af Bengt förlorade
kostbara ringen. Ett omärkligt leende drog öfver
benranglets vidriga anlete.
»Hvad sägen I, friherre Bengt», vände sig
konungen till denne, »det där låter, som om det vore
något, hvilket mera gällde eder än mig. Hvem vet,
kanske skolen I här få lösningen på gåtan.»
»Jag vill ock besöka den gamle där borta i
slottet», genmälde Bengt.
Det knäppte till i den gamla väggpanelen, mot
hvilken benranglet stödde sig, och ljudet tycktes
förlora sig långt in i muren. Både konungen och
Bengt sågo skarpt på mannen, men denne stod i
sin nedlutade ställning helt lugn, som om intet
inträffat.
»Förvånens icke», sade benranglet med sin
graf-lika stämma; »sådana där ljud höras ofta i detta
gamla hus. De tillkännagifva blott, att gamle herr
Jakob Fugger befinner sig på väg till sina forna
gemak.»
Konungen vände sig bort med synbar ovilja
och vinkade med handen till tecken, att han ville
blifva befriad från den narraktige gamle, och denne
gick ut ur rummet med raskare steg än man
kunnat vänta.
Knappt var han försvunnen, förr än konungen
fick ett nytt besök, men denna gång af Johan
Ba-nér och ett par öfverstar, af hvilka den ene var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
