Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forskande på Knut. Slutligen gick han fram till
denne och fattade hans hand.
»Mig synes», sade han, »att I icke ären fullt
så tillfreds med stunden och eder lycka, som man
skulle vänta ... är det ännu något, som trycker
edert sinne?»
Det låg ett så vänligt och innerligt allvar i
friherrens ord, att de icke förfelade sin verkan på Knut.
»Ja», sade han och tryckte med värma Bengts
hand, »något trycker mig . . .»
»Och hvad?»
»Tanken på eder, friherre Bengt», svarade Knut,
dragande Bengt med sig i ett angränsande rum,
där de för ett ögonblick befunno sig ensamme,
»tanken på, hvilken styrka I hafven visat, och på min
egen svaghet. I ären en riddersman af äkta blod,
jag är en träl under min kärlek, och aldrig har jag
så lifligt, som nyss vid konungens ord, känt inom
mig, att jag är ovärdig att blifva eder och
Margaretas like.»
Bengt tryckte ännu innerligare Knuts hand,
och han tillstod inför sig själf, att om någon vore
värdig att vinnna den sköna Margareta, så var det
denne man.
»Har någon visat prof på styrka och herravälde
öfver sig själf», sade han, »så är det I, min vän ...»
»Nej, nej», afbröt Knut, »I veten det icke,
dock skolen I en gång få det att veta . . . och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
